Jag hade EN fin runda i början av juni - nästan den enda jag spelade.

Efter det har det bara varit jämmer och elände - vad gäller min arma lekamen. Det ena har avlöst det andra. Krämpor och besvär kan man väl stå ut med till en viss gräns - MEN JAG HADE JU NÅGOT PÅ G NÄR DET GÄLLDE MITT GOLFSPEL.

Nåväl, några tappra försök till spel blev det under sommarsemestern. Det blev också några dagar i Skåne i oktober, just den helgen när kvicksilvret rusade över 20-graders strecket. Det där fina spelet från i våras var dock som bortblåst.

Vad har hänt efter det då? Jo, de senaste helgerna har jag ägnat mig åt att promenera med Hans när han spelar. Jag fotograferar fåniga får, dryga daggmaskar, t o m min egen skugga och annat som kommer i min väg. Jag fikar, sjunger för fåren, peppar Hans och räddar daggmaskar som befinner sig i Hans tänkta puttlinje. Hans väljer klubba, peggar upp bolllen och i alla fall på de korta hålen, parkerar sin boll snyggt på greenen. Å så fikar han of course. 

Förra helgen dristade jag mig till att ta med min putter och putta lite. Vi hade närmare bestämt puttningstävling. Hans vann med en putt mindre. Vad händer på söndagen då? Jo, jag vaknar med feber!

Min sjukgymnast har i alla fall i princip lovat att den del av kroppen hon hjälper mig med (höger axel och arm), ska vara i fint skick till golfsäsongen 2012.

Resten av kroppen får jag nog försöka fixa till själv.

Sammanfattning:

Dax att plocka peggarna ur håret för i år!