... eller i alla fall ett tag till.

Jag är dock djurvän och den här gigantiska raringen gör nog sin beskärda del av vad den nu har för uppgift på jorden, (U-K behöver inte känna sig tvungen att kommentera medelst en smärre avhandling i ämnet).

Den är emellertid INTE välkommen in i huset utan får hållas i uterummet.

Idag har jag varit och tagit bort en hudförändring på höger sida av huvudet, en bit ovanför örat.

Visst funderade jag över hur mycket av mitt långa hår som skulle ryka just där.

När jag frågade sköterskan sa hon " tja, lite måste jag raka bort men du har ju så mycket hår så det kommer inte att synas"

När jag sen låg på britsen i strålkastarskenet kändes det som om hon aldrig slutade att köra rakapparaten.

Efter en stund sa jag lite halvhjärtat "jag kanske ska klippa mig lite, klippa håret i etapper, mitt hår blir lockigt då".

När sen doktorn kom in sa hon "oj det var rejält rakat på det långa fina håret".

Jag frös till is under den varma strålkastarbelysningen.

Då sa sköterskan käckt "det är ok hon ska klippa upp håret i etapper i alla fall".

"Va bra sa doktorn".

Då kanske jag äntligen ska skaffa mig mohawkfrilla nu då. Frisyren som jag i alla tider velat ha men inte vågat testa. Nu är jag i alla fall tillräckligt gammal för att våga.

Håll utkik!

Bästa cykelmusiken just nu är "Devils Music" med Teddybears.

Speciellt titellåten. Den funkar kanonbra med både enkel- och dubbeltramp.

Tack för det Emil!

Ett litet smakprov på innehållet i Hans växthus, förutom äpplena då.

Gurkorna sjunger på sista versen och är inte så fina längre, men smaken är fortfarande gudomlig.

Förutom detta har han (vi) sallad och olika kryddor, bland annat olika sorters basilika.

Nu kom jag plötsligt att tänka på när Hans hade fått sina första golfklubbor i födelsedagspresent av sina föräldrar för ett antal år sedan. Jag som hade provat att spela när jag var i 20-års åldern utgav mig naturligtvis för att vara expert.

Jag greppade en av järnklubborna, siktade på bollen och drog in den rätt i växthuset. Som tur var höll glaset.

Sen pratade vi aldrig mer om att jag hade provat på att spela golf, i alla fall inte när jag var med.

Nu har jag planterat om min (Hans) orkidé.

Det var inte helt enkelt eftersom den behagade sitta fast i sin genomsklinliga plastburk. När den väl lossnade efter mycket lirkande, så blev det tillsammans med en kaskad av orkidékompost.

Tack och lov höll jag till i uterummet.

Nu vet jag inte om jag gjorde riktigt rätt, för en del rötter lyser igenom glaskrukan och en del är väl dolda bakom kompost.

Det finns bara ett sätt att ta reda på det och det är att låta tiden utvisa vad som händer med den.

Överlever den vintern så ska den få flytta ut till något ljust men skuggigt ställe i trädgården.

 

 

Nu är han här, grodan i järn som mäter regn, som jag skrev om i maj.

Bättre sent än aldrig.

Min syster och svåger har precis inhandlat och levererat honom. Tack för det!

Dom mumlade något om en för tidig födelsedagspresent men kom sen på att jag nog ligger sisådär 5 år före vad gäller presenter.

Ont förtal vill jag bara säga.

För övrigt fyller jag år i april månad

Nåväl, nu är grodkräket på plats i Hans grönsaksland och regna lär det väl göra så det räcker.