Ungdomen av idag är såå otålig... särskilt en som heter Clara!

Å andra sidan kan det bero på att just den Clara jag känner älskar kräftor och väntar på att få veta om Hans fick några odjur i onsdags.

Här kommer så kräftkokerirapporten, något försenad.

Jag vill dock börja med att tala om att jag har gjort grandiosa framsteg som kräftkokerska.
Den traumatiska upplevelse jag hade för två år sedan i samband med hanteringen av arga kräftor, och som gjorde att Hans fick koka sina egna kräftor mitt i natten förra året, har bleknat bort.

I år var jag fit for fight igen!

Hans kom som vanligt hem vid 24-snåret med en hink kräftor. Denna gång hade jag inhandlat dillkronor till kraftigt nedprutat pris på Hemköp. Jag höll nämligen på att få spel när jag insåg vad några spetiga dillkronkvistar skulle kosta. Det resulterade i att jag fick fyra fina knippen för halva priset. Det lönar sig att vara trevlig och se svimfärdig ut samtidigt.

Tack Hemköp!

Nåväl, jag började morgonen med att brygga en kanna Zoegas Blue Java. Sen gick jag ut tilll garaget och hämtade in fångsten. Det var närmare 40 stycken pigga asätare.

Jag kände mig rutinerad och svepte med mig den röda hinken in och rasslade ner kräftorna i diskhon. Sen fick dom sig en välbehövlig dusch. Jadå, jag kände noga efter så vattnet inte var för varmt i det här läget.

Efter det satte jag grytan på spisen och hivade i vatten, salt, socker och dillkronor.

Sedan fick jag plötsligt syn på den. Jag svalde några gånger och tittade igen och den tittade tillbaka på mig. Jag tog en mugg kaffe och funderade lite.

Well, om jag nu skulle ta en bild så skulle det bli på just den kräftan. Det var bara ett stort problem - KLORNA.

Tyvärr hade Hans redan förvunnit iväg då bilen skulle in på service så jag var ALLDELES ENSAM. Modig som jag är så fanns det bara en sak att göra, spotta i nävarna och gå i närkamp med odjuret.

Efter en ganska lång kamp och ca 5 bilder så fick jag nöja mig. Hela eländet kom inte med men det viktigaste syns i alla fall.

Gissa vem som åkte ner först i grytan sen? Just det!

Jag kan inte påstå att jag gillar att koka kräftor, och jag gillar inte heller att äta dom. Men min kära man har genomskådat mig för jag tycker ändå att det är lite spännande/läskigt att greja med kräftor så därför gör jag det.

ps. Kräftkokeriet 2008 finns länkat i föregående inlägg ds.