Varje påsk sedan Hans och jag träffades har jag fått ett välfyllt påskägg av honom.

Med åren har chokladen blivit av den "finare" sorten.

Den här påsken hade jag inte förväntat mig något ägg då min ofrivilliga diet inte rekommenderar gottis.

Igår när Hans kom hem från jobbet ropade han "hallåå är det nån heemma", det var det. Så sträckte han fram ett fint påskägg.

Det var fyllt med till synes utsökt choklad och en liten marsipankyckling som hade tappat pupillen i sitt högra öga.

Oj vad jag blev glad för det fina påskägget!

Nu får vi se hur länge jag kan nöja mig med att titta och lukta på godsakerna innan jag slukar allt och ber till någon högre makt om att det ska gå vägen...