På lördag kväll är det dags för årets sista golftävling.
Tävlingen jag både älskar och hatar. Tävlingen jag både längtar till och bävar inför.
Varför då då? Jo, tävlingen spelas i mörker och JAG ÄR SÅ HIMLA MÖRKRÄDD och har begåvats med livlig fantasi.

Visserligen är vi fyra i varje lag men ibland är man en liten bit ifrån dom andra i laget... scary....

Vi använder självlysande bollar. Det är en boll som det går att stoppa en lysdiod i.
Det är jättesvårt att slå ett bra slag i mörker. Ungefär som att blunda och försöka träffa bollen.

Är man sen som jag är väldigt mörkrädd så gör det inte saken bättre. Jag har tidigare haft jämt göra med att hålla koll på alla mörka skuggor som rör sig konstigt. Minsta lilla ljud har fått mig att hoppa högt. De som får mig i sitt lag kommer att ha full underhållning - det kan jag lova.

Vi är som sagt fyra i ett lag. Alla slår ut sin boll och sen får alla fortsätta sitt nästa slag från den plats där den ligger som hamnat bäst. Spelformen heter Scramble.

Två av de tre gånger jag varit med tidigare har jag lyckats slå i vatten. Med hjälp av en bollhåv har vi fått upp mina bollar då de varit lätta att hitta dom lysandes så fint på botten av dammarna.

Förra året var det så gott som fullmåne och det var både bra och dåligt. Bra för att det ibland var ganska ljust när molnen skingrade sig. Dåligt med tanke på alla varulvar.

Värst var det när jag slog min boll rätt ut åt vänster och de tre andra i laget slog sina bollar åt höger (rätt håll). Då fick jag lomma iväg själv och hämta min boll.
Plötsligt blev det så tyst och månen försvann bakom ett moln, mina kamrater var försvunna, jag var ensam i mörkret.
Modig som jag är så snappade jag åt mig bollen och gjorde värsta ruschen åt det håll där jag visste att dom andra var. Hann lagom sakta ner stegen och släntra fram lite coolt så där. Wuz up people lixom typ.

Fan va rädd jag var alltså!!!

Till i år har jag taktiken klar, nödutrustningen är redan nedpackad i bagen. Just det, ficklampan har fått nya batterier och är kvalitetssäkrad.

Var en sväng in till staden och passade på att titta in på Åhléns.

Hittade en sjal och ett par mjuka fingervantar.

En sjal kan man knyta på många olika sätt - det vet jag. Jag är själv urdålig på att knyta just en sjal på många olika sätt.

När jag gick fram till disken för att betala min sjal och vantar stod där två expediter. Plötsligt hörde jag mig själv fråga "kan inte ni visa mig alla sätt ni kan knyta en sjal på"?

Visst kunde dom det, vi hade en trevlig stund framför en spegel. Jag tror att jag kommer ihåg tre varianter.
Jag var väldigt välkommen tillbaka om jag glömde bort hur jag skulle göra.

Det kallar jag god service.

ps. det går säker att googla på hur man ska knyta en sjal men ibland gillar jag att göra saker irl ds.

Abacus klär inte bara svenska professionella golfdamer. Dom klär också Clara och mig.

Tyvärr betalar dom inte våra kläder.

Min fina tröja fick jag av Hans i torsdags när han var till Dormy och inhandlade priser till en tävling i helgen.

Han tyckte jag behövde muntras upp eftersom jag var sjuk. Jag blev väldigt munter.

Frusen som jag är gillar jag långärmade tröjor. Det ska vara mycket detaljer på men inte pråligt för det.

Den här tröjan har våra svenska golfdamer haft på Solheim Cup. Med tröjan var en bild på Annika Sörenstam.

Tänk er vilka slag jag kan slå i den här tröjan och dessutom med min Tiger Woods keps på mig.

Herr Zachrisson golfjournalist är ju känd för sina ordspråk, citat, talesätt och ordstäv.

Ett nytt citat från denne golfkommentator från idag.

"Tänk vad många uttryck vi har när det inte går bra - oj oj, aj aj, uj uj. En utomjording kan ju inte förstå någonting"

Jag är glad att vi är fler med flexibel fantasi!

Jag kan varmt rekommendera den här chokladen.

Den har i alla fall påskyndat mitt tillfrisknande.

Det är jag helt övertygad om.

Efter att ätit den med blåbär i igår ska jag idag sluka den med tranbär i idag.

Räknar efter det med att vara fit for fight (eller tillräckligt frisk) för att arbeta på måndag igen.

Tyvärr får golfklubborna vila i helgen.

Missar avslutningen på Damgolfen på söndag. 

Som tur är går det att spela golf så länge snön håller sig borta.

Är sjuk men har nog inte svininfluensa.

• Lätt feber
• Ont i halsen
• Ont i ena örat
• Snuvig
• Lite ont i kroppen

Orkar inte göra något mer än att titta på film, läsa och sova. Aptiten är inte på topp.

Är dock sugen på choklad som vanligt.

Läser just nu Sadie Jones debutroman "Den utstötte". Kan varmt rekommenderas.

Krya på mig nu så jag kan återvända till jobbet och golbanan så fort som möjligt.

Igår spelade Carin och jag golf på bortabana. Vi fick ett par med oss i vår boll. Kvinnan var nybörjare och det var nog mannen också. Han började att slå ut och lyckades precis kravla sig förbi damtee (där damerna slår ut). Kvinnan slog i vattnet. Carin slog bra och jag slog hyfsat bra. Dom pratade högt när någon skulle slå eller putta. Sen höll det på sådär. Det var en överdos av mental träning för både Carin och mig. Efter nio hål var dom färdiga och Carin och jag fick fortsätta ensamma. Jag ska inte bara klaga, dom var verkligen trevliga människor. Det är bara så dumt att sätta ihop fyra stycken med handicap över 30 i samma boll en solig lördag. Det tar för lång tid och låghandicaparna (typ sådanan som Hans) hinner få ett flertal slaganfall och sammanbrott när dom inte kan spela sitt spel och måste vänta då och då. Nåväl efter nio hål var det dags att säga farväl till det trevliga paret och Carin och jag stannade vid kiosken och fikade. Dom resterande nio hålen gick väl inte snabbare på grund av köbildning framåt men vi spelade mer avslappnat och kunde prata lite mer privat.

Och så till själva spelet då.

Tada.... jag vann matchen.

Om man spelar jämt och bra får man två poäng per hål. Spelar man efter sitt handicap får man 36 poäng. Jag fick ihop 34 poäng och det är jag jättenöjd med. Jag gjorde en birdie på ett par fyra hål. Det har hänt en gång förut i min golfkarriär. Dock spelade jag inte så jämnt, poängen var mest fördelade som ettor och treor och så fem poäng för birdien. Jag hade sjutton poäng på de första nio hålen och sjutton på sista nio.

Puttningen var svår, greenerna var hala som parkettgolv. Det blev många treputtar tyvärr.

Solen sken hela dagen och det var i princip vindstilla. med andra ord hade vi en alldeles underbar dag, i alla fall från hål tio.

PÅ ETT HÅL LYCKADES JAG SLÅ MIN BOLL RÄTT NER I ETT VATTENHINDER (DIKE). FÖR ATT SLIPPA PLIKTA (BÖTA) ETT SLAG VALDE JAG ATT SLÅ DÄRIFRÅN. DET GICK JÄTTEBRA, BOLLEN LANDADE EN LITEN BIT FRÅN FLAGGAN. TRÖJAN BLEV IOFS LERSTÄNKT MEN VAD GÖR VÄL DET NÄR MAN LYCKAS GÖRA ETT BRA GOLFSLAG.

Plats: Norrtorp Flens GK

Tid: 11:30

Tävlande: Lotta 31,2 i hcp och Carin 35 i hcp

Utgång: Oviss

Förra matchen på Carins hemmabana vann jag så nu är hon något revanschsugen.

Den här gången är vi båda på bortabana.

Återkoppling kommer imorgon kväll.

God Nyhet - kajan är väck.

God Nyhet - Hans tände en brasa för att det var lite kyligt.

Dålig Nyhet - det låg kvar en död  kaja i rökgången och förorsakade tvärstopp.

Först - lätt panik och ut med batteriet till brandvarnaren.

Sen - rådslag, vad göra,  medans röken vällde in i vardagsrummet.

Sen - två tillbringare med vatten och elden slocknade.

Sen - upp med ALLA fönster och dörrar i hela huset.

Sen - Hans in med armen och ut med en död kaja ur rökgången.

Sen - sanering av vatten och sot.

Nu - ny brasa som brinner fint.

Nu - kallt.

Nu - vi lätt rökskadade.

Nu - tittar på damgolf från LPGA-touren.

Skotten är en åtråvärd trofé i golfklubbens matchspel.

Matchspelet har avgjorts i tre säsonger och spelas nu för fjärde säsongen.

Av dessa tre har Hans vunnit två gånger. Han besitter den så kallade berömda "vinnarskallen". OK en smula talang och skicklighet finns väl också där.

Skotten vet inte att Hans är i final för fjärde året i rad. Vinner Hans så får skotten flytta hem till oss igen.

Just nu står han i Blå Hallen på golfklubben och blickar ut över Nilen (Kilaån).
Förra årets matchcupvinnare, Anders Ljungberg, ville nämligen inte ta hem honom.

Jag vet att han vill stå bakom Hans fåtölj som han fick göra i två års tid och följa Manchester United på TV, se all bra golf på Viasat Golf och i övrigt ta del av vårt familjeliv.

Säga "Good Morning sweetheart" åt mig varje morgon.

Fira jul med oss iförd tomteluva.

Datum för finalspelet är ännu inte bestämt, men det blir någon gång i oktober. Motståndare blir antingen Anders Ljungberg eller Per Granström. Dom spelar sin match på fredag.

Nu är det bara för Hans att vinna finalspelet i matchcupen så får jag tillbaka MIN skotte.

Hur svårt kan det va!

 

"Don't you dare laugh at me"

Hans spelade golftävling i helgen som gick. Närmare bestämt på Trosa GK.

Han lyckades komma sjua i sin klass.

Som den ömme make han är valde han en mixer framför fina golfbollar och annat.

Ja, vad ska man säga, på en vecka har JAG fått en fin digitalkamera och en värstingmixer.

Jag är nöjd - mycket nöjd!

Finessrik mixer med iskross och smoothie-program. 1200 Watt.

 

 

 

 

 

 

Min dotter Clara överraskar mig ibland. Hennes Spotifymusiklista innehöll den här låten. Jag kan inte sluta att sjunga den. Kanske beror det på att jag på något konstigt sätt känner igen mig i texten... ha ha...

Originalet är med Radiohead men jag gillar Chrissie Hynde i Pretenders. En medelålders rocksångerska (hon är till och med äldre än vad jag är).

Å så tar jag med en låt med Sonata Arctica som är Claras favoritband.
Ja jag vet, jag är en god mor.

Finntroll får det bli en annan gång Emil.

 

CLARAS FAVORITBAND

 

 

Sådär ja, efter att ha sovit djupt på eftermiddagen har jag nu varit ute i trädgården och lite på måfå tagit bilder.
Jag har också plockat plommon till mina arbetskamrater.

Om någon har åsikter om att jag lyckades klämma in fotot på Henrik Stenson och mig för sjuttioelfte gången så kan jag till mitt försvar säga att den bilden är ren utfyllnad idag. När man gör collage så måste antalet bilder stämma och den råkade passa bäst - så det så.

För den som inte vet vem Henrik Stenson är rekommenderar jag en googling.
Själv träffade jag honom i somras när SAS Masters avgjordes. Naturligtvis handlar det om golf.

 

LOBELIA - MÅRBACKAPELARGON - ÄPPLEN KATJA - ÄPPLEN INGRID MARIE

 

 

Vi har blivit med ny digitalkamera... eller Hans vann en kamera som förstapris i en golftävling förra helgen.

Nu har jag lagt vantarna på den och studerat den 200 sidor tjocka instruktionsboken.
Som tur är går det att ställa in det mesta automatiskt. Då behöver man bara lära sig de första 56 sidorna.

Om en stund ska jag bege mig ut i trädgården och se vad jag kan åstadkomma. Kanske jag kan lyckas fånga mina två skatkompisar på bild.

Återkommer med bilder!

Igår eftermiddag spelade Hans och jag en 9-håls runda på hemmabanan. Hans spelade kanonbra och jag spelade kanondåligt.

Varför ska det va så?

En diskussion uppstod efter avslutad runda huruvida vi hade haft en tävling eller inte. Vi hade olika uppfattning...

Jaha så har det hänt igen. Senast var för två år sedan. Då hände det tre gånger. Efter det har det varit lugnt fram till i morse.

Precis när vi slagit oss ner ner i vardagsrummet med frukostbrickan för att kolla på nattens inspelade golf hörde vi det - skrap skrap flax.

Vi tittade på varandra och tittade sen på vår täljstenskamin. Åh nej, inte en kaja i skorstenen på väg ner i kaminen.
Jo så var det.

Efter ungefär en halvtimme rasslade det till och en extra svart kaja tittade ut på oss genom glaset i kaminluckan och vi tittade in på honom.

Hans gick ut i förrådet och hämtade räddningsutrustningen som består av en håv och ett par rejäla arbetshandskar. Under tiden passade jag på att fotografera kajan. Jag smällde väl av ca 20 bilder och tyvärr blev nog kajan lite rädd för han lyckades flaxa upp en bit i skorstenen igen.

När Hans kom in med räddningsutrustningen var kajan som sagt borta. Jag var tvungen att erkänna att jag nog skrämt den. Då var det bara att vänta igen.

Efter en kvart vågade sig kajan fram igen. Hans gläntade på glasluckan och stack in håven. Sådär nu var kajan i håven. Sen tog Hans ett stadigt tag om kajan genom håven och bad mig öppna ytterdörren.

Jag stod och fumlade med kameran och ville ta en bild. Hans förtydligade "ÖPPNA YTTERDÖRREN".

Okej okej...

Sen var det bara att öppna håven och låta kajan flaxa iväg - och det gjorde den utan att jag hann föreviga det.

Nu kanske någon sätter ett nät över skorstenen.

I morse klockan 08:00 åkte jag och 14 andra golfande damer från klubben iväg på en golftripp. Det var bara arrangörerna Kerstin och Irene som visste vart vi skulle åka och spela.

Vi slöt upp på golfklubbens parkering och stuvade in oss i två minibussar. Sen började gissningarna hagla över vart vi skulle åka.

Efter ca 30 minuters resa var vi ganska säkra på att vi skulle till Flens GK. Mycket riktigt dit åkte vi.

Det tog en stund för 15 damer att få ut sina golfbagar ur bilarna, hyra vagnar, betala greenfee, fylla på vatten och slå några träningsbollar rätt ut i sjön som man gör på Norrtorp.

Klockan 09:30 gick första bollen ut som bestod av Kerstin, Irene och mig. Vi spelade lysande golf ibland och mindra lysande då och då.

Vädret var på vår sida.

Efter avslutad runda var det prisutdelning och middag.

Vi var hemma igen klockan 18:30.

Jag kom på tredje plats av 15 damer och det är jag nöjd med.

Igår var jag hos min syster och svåger. Jag såg fram emot en härlig eftermiddag/kväll med hund/kattmys och god mat. Kanske en bra film och gottis till.

Det började bra, min syster kom och hämtade mig utanför jobbet klockan tre. Vi åkte direkt ut till henne på landet. När vi kom dit hade dom inget vardagsrum. Där stod bara en soffa och våran sedan länge döda farmors gamla chiffonjé.

Sen fick jag veta att diskmaskinsmannen och möbelmännen skulle anlända inom en väldigt snar framtid.

Min syster hoppades dock att dom inte skulle anlända samtidigt eftersom det är lite trångt att vända med stora skåpbilar hos dom.

Dom anlände i princip samtidigt.

Det gick vilt till ett tag. Jag, min syster, två glada hundar, två nyfikna katter, en diskmaskinsman och två möbelmän trängdes i hallen. Hundarna och jag drog oss diskret undan och låste in oss i musikrummet med en kopp kaffe och en inredningstidning.

I hallen lät min syster som hon dirigerade en hel symfoniorkester på ett verbalt sätt. Till sist slog ytterdörren igen och hundarna och jag (som nu fikat färdigt) återförenades med syster/matte.

Nya möblerna var kanonsnygga! Diskmaskinen också.

Sen kom svågern hem. Yes! Dags för middag. Jaha, soppa (det åt jag ju till lunch). Systern kokade upp vatten sen rörde hon i tre påsar pulver. Hon utbrast "jättegod thaisoppa, mums".

Hon plockade fram getost och små runda miniostar. Några räkor till det. Det var allt. För resten av kvällen. Jag trodde inte att det var sant, svältkur på hög nivå.
Hon tröstade mig med att jag skulle få några gurk- och morotsstavar senare på kvällen.

Men - först skulle vi ut på en rejäl POWERWALK!

Jag vill ha tillbaka min gamla syster som hon var förut. I alla fall när jag hälsar på.

Ok jag överlevde kvällen men soppan smakade för jävligt.

ps. Min syster och svåger har gått ner 7 kg var och närmar sig sina målvikter. Duktigt ds.

Min golfvagn börjar sjunga på sista versen. Igår hittade jag en golfvagn i en tidning som jag tyckte verkade väldigt praktisk och snygg.  Jag var riktigt ivrig att visa Hans hur den såg ut.

När jag letat fram den på nätet och riktat min laptop mot honom och han började säga "det ser ju precis ut som en" där avbröt jag honom och såg själv vad den liknade väldigt mycket - just det - EN ROLLATOR!!!... VILL INTE HA EN SÅN LÄNGRE...

Till mitt försvar så var bilden i tidningen tagen ur en helt annan vinkel så den såg verkligen ashäftig ut så det så!

Trionic Golf Walker

• Dubbel bag för 14 klubbor
• Extra utrymme för utrustning
• Klättrande/fjädrande framhjul
• Komfortabla luftdäck
• Ergonomisk greppbåge
• Bekväm sits med ryggstöd
• Lätt att fälla ihop samt avtagbara hjul • Färdbroms samt parkeringsbroms.

Det skiljer sexton år mellan min systerdotter Jenny och mig. Vi träffas inte ofta men när vi väl träffas så känns det som om vi aldrig skiljts åt.

Idag efter att jag hade varit hos tandhygienisten tittade jag in i en skobutik i staden. Är lite intresserad av högskaftade stövlar. Till min stora lycka skulle en tjej precis prova ett par svarta snygga som går över knäna. Jag smög runt skohyllan för att ställa mig och spionera över hur resultatet blev. Plötsligt vände sig tjejen om. För en sekund stirrade vi dumt på varandra och utbrast i princip samtidigt "Moster Lotta!" "Jenny!".

Ja det var Jenny som stog där men en gympasko på ena foten och en ursnygg stövel på andra.

Jenny klär sig alltid snyggt och eget. Dessutom är hon vacker som få (brås på sin moster), (ja hon har bara en moster). Idag hade hon ett långt fint halsband bestående av hjärtan om halsen. Plötsligt sa det rassel och Jenny skrek till. Små halsbandshjärtan började trilla till höger och vänster. Jenny kastade sig ner på en stol och försökte hindra att fler åkte av tråden.

Jag låg redan och kröp på golvet och plockade hjärtan samtidigt som jag skrattade.

Sen försökte Jenny resa sig upp men utbrister plötsligt "det rinner mellan benen" högt.
Små hjärtan hade trillat innanför hennes klänning och letat sig hela vägen ner under klänningen.

Nu bröt vi ihop ordentligt.

Efter en stund hade vi lokaliserat alla hjärtan utom den sista som hoppade ur stöveln när Jenny drog av den.

Plötsligt tittade vi båda på våra klockor, tittade på varandra och utbrast i princip samtidigt "Min lunchrast är slut!" (Jenny), "Min parkering går ut!" (Lotta).

Stövlarna vi båda gillade var svarta med låg klack och dom kostar ca 1 500 kr.

SOS 1: MAMMA DU VET VÄL ATT JAG FYLLER ÅR DEN 19 SEPTEMBER (Jenny)
SOS 2: HANS OM DU VISSTE VAD SNYGG JAG ÄR I LÅRHÖGA STÖVLAR (Lotta)