Idag var jag hos tandläkaren.

Jag tog en promenad dit från jobbet.

Jag bad tandläkaren lägga bedövningen försiktigt i vänster underkäke eftersom min förra tandläkare två gånger tidigare lyckats bedöva några nerver som går till området runt mitt vänstra öga och ögonlock.

Hon gjorde det försiktigt och frågade efter en stund om jag började märka av bedövningen i käken.

Jag svarade att nej jag känner inget i käken MEN JAG KÄNNER HUR BEDÖVNINGEN SPRIDER SIG I MITT VÄNSTRA ÖGA OCH ÖGONLOCK.

Efter en kort stund kunde jag inte blinka automatiskt utan var tvungen att göra det manuellt.

Tandläkaren ojade sig men det gjorde inte jag. Jag berättade att första gången det hände blev jag rädd, andra gången kändes det som otur och nu tredje gången kändes det som inte nu igen.

Tandläkaren ville lägga en kompress med koksaltlösning över mitt stirrande öga men det ville inte jag.

NEJ sa jag. Jag blinkar manuellet istället (ville ju inte förstöra sminket).

Med lite hjälp av vänster hand blinkade jag då och då under behandlingen och det fungerade bra.

När jag var färdig och betalat 1 300 kronor gick jag in på toaletten för att se hur jag såg ut.

Det var ingen vacker syn som mötte mig i spegeln. Ett normalt öppet högeröga och ett vidöppet stirrande vänsteröga.

Till det en normal högersidig ansiktshalva och en hängade vänster ansiktshalva.

Om jag inte hade vetat vetat bättre så skulle jag ha kunnat tro att jag fått en stroke.

Så var det bara att smyga på stans bakgator tillbaka till jobbet.

Väl där så försökte alla ringa ambulans för att jag såg ut som om jag hade fått en stroke.

Någon skrattade vilt åt mitt bisarra utseende också.

Nåväl, efter 2,5 timmar släppte plötsligt förlamningen och jag kunde blinka automatiskt igen.

Tänk på det när du obehindrat går omkring och klipper med ögonlocken. Det är inte en självklarhet för alla att kunna blinka i tid och otid.

Passa på och tänk på allt annat du också kan göra utan att tänka och var lite glad och tacksam över dina färdigheter.