Göran Zachrisson är en alldeles speciell golfkommentator. I morse höll han en allt för lång utläggning om varför det inte är golfbollens fel när det går dåligt på golfbanan. Jag tror att han har fel.

Tänk er följande:
Jag peggar upp min favoritgolfboll på första tee på hemmabanan. Drar några övningssvingar i luften och går fram för att skicka på bollen med drivern ner till kanten av Nilen.

Under tiden ligger bollen och försöker hållla balansen på peggen, det blåser nämligen. Bollen är lite smått förbannad för jag har inte tvättat av den sen den var i det leriga diket och sandbunkern.

Samtidigt funderar den på om den ska flyga rakt och långt eller jävlas med mig och lägga sig kort höger i ruffen. Men nej, där kan det finnas obehagliga kryp så det får bli ganska långt och lite vänster. Lite lagom taskigt he he.

Jag går fram och klappar till bollen och den lägger sig enligt plan och skrockar förnöjt. Ända till den inser att nästa slag mycket väl kan hamna rätt i ån. Nu är goda råd dyra. Bollen fundrar vilt. Ska den flyga det längsta den någonsin gjort till andra sidan ån eller låta sig misshandlas med en duff och lägga sig kort.

Den beslutar sig för att ta smällen och lägga sig kort. "Aj som fan, det gjorde ont, men jag slapp bli fiskmat i alla fall."

Nu ser och hör bollen att jag är lite småirriterad över det misslyckade slaget, inte bra. Den inser att det gäller att placera sig snyggt på andra sidan ån och helst så nära greenen som möjligt också.

Jag är irriterad och klipper till... OCH TOPPAR BOLLEN SOM MED ETT PLASK HAMNAR MITT I ÅN...

Bollen känner direkt vid träffen att det kommer att gå åt helvete. Den hinner tänka "Fan fan fan varför flög jag inte rakt och långt från början. Varför skulle jag bråka med Lotta."

VARFÖR varför blubb blubb blurp...

Trackback-URL för detta inlägg: