Det kan man få om man spelar golf. Dessvärre behöver det inte innebära att det blir en bättre kropp. Efter två dagars spel känner jag för att byta ut min kropp. I princip mot vad som helst. I princip alltså. Igår var jag på Södertälje GK och spelade en tuff 18-håls runda. Med mig hade jag Hans och Anders. Båda sniffar runt siffran 10 i handikapp. Det var fullt med folk, ny bana, nya människor. Jag kände mig inte nervös när det var dags att slå ut på första tee. Om man ser till slagen jag presterade så var jag nog det i alla fall. Banan var inte så jättekul. Har heller aldrig varit med om att så många gapat fåår så ofta. Lite farligt då och då. Hans och Anders ska spela sin första elitmatch där om några veckor så nu vet dom hur banan ser ut. Anders vann dom första 9 hålen och jag vann dom sista 9 hålen. *Stolt*. Sammanlagt kom jag dock sist, Hans tvåa och Anders etta. Hans spelade väldigt bra med tanke på att det var första gången han slog med sina nya Ping-klubbor.
Idag var det dags för hemmabanan. Först Sågarbacken och sen Kiladalsslingan. Jag höll i 9 hål sen fungerade ett och annat slag. Jag tog mig i alla fall runt hela banan. Hans vann stort. När vi kom hem somnade jag i min sköna fåtölj på stört. Jag drömde om golf och hur jag skulle ändra på mitt grepp för att slå bättre med mina järnklubbor. Ska testa imorgon.
Just nu känns kroppen som om den har blivit dragen genom en mangel ett antal gånger. Varenda muskel i benen värker. Midjan känns som den ska gå av när som helst. Kramp i benen ligger på lur. Jag tror och hoppas att det ändå kommer nåt gott ut ur detta lidande. Får väl se hur det känns imorgon. Nu är det dags att kolla på Tiger Woods och grabbarna. Tiger och jag har nåt gemensamt - vi puttar bra!

Trackback-URL för detta inlägg: