Det verkar inte varar någon influensa jag lider av. Skönt. Känner mig redan lite piggare om än lite snuvig och yr. I helgen ska Hans och jag försöka ta oss till tennishallen och träna lite golf. Det finns en jättebra drivingrange där och även en plats för puttning och chippning. Ska ta in min bag från förrådet i eftermiddag och göra rent klubborna. Möjligt att det ligger något gammalt bananskal i bagen också. Jag har alltid ambitionen att göra rent golfklubborna efter varje runda - så blir det inte. Jag gör rent dom om det har varit väldigt lerigt och blött på banan.
Fick en bild av sonen igår iförd nya snowboardkläderna. Nya glasögon också. Om jag inte visste att det var han så skulle det ha kunnat vara vem som helst. Det är dock hans lägenhet med Djurgårdshatten♥ i bakgrunden. I helgen åker barnen och några kompisar till dom till fjällen en vecka. Emil är den enda av sju som åker snowboard. Han är verkligen jätteduktig på det. Annat var det allra första gången han skulle åka. Det var i Säfsen. Emil och en kompis som kunde åka bra + Hans och jag åkte till Säfsen en tidig morgon för ca 5 år sedan. Johnnie som kompisen hette skulle lära Emil grunderna i barnbacken. Hans och jag satte oss på en välfylld läktare avsedd för föräldrar framför barnbacken. Barnbacken var fylld med både stora och små barn - på skidor. Emil och Johnnie var de enda med snowboard (och de enda tonåringarna). Det började redan i liften upp till barnbacken. Emil kom inte av i tid. Det såg lite lagom roligt ut. Hans frustade till lite lätt. Sen började föreställningen. Emil krälade, ålade, rullade, hoppade och allt annat man kan göra på en snowboard - han gjorde allt utom att just åka snowboard. Hans krälade, ålade, rullade, hoppade och allt annat man kan göra av skratt på läktarplats.  Det var fler än en förälder som gav honom det onda ögat.  Jag såg vad dom tänkte "fy vilken hemsk pappa som skrattar åt sitt lilla barn i backen". Dom kunde ju inte veta att det var en kaxig tonåring på bräda som dessutom inte såg eller hörde honom. Efter en liten stund åkte Hans och jag iväg in till staden och lämnade grabbarna i fred. Hans drabbades då och då av skrattanfall under dagen. När vi kom tillbaka till backen på eftermiddagen möttes vi av ett stort blåmärke till son. Jag frågade var han hade ont. Svaret blev "överallt". Han kunde dock åka på sin bräda - det fick han visa oss i en lite större backe. Jag förstår att det inte är så många som åker snowboard. Det är inte lätt att lära sig. Sonen var öm och blåslagen några dagar efter äventyret. Nu för tiden åker han i alla backar - även dom svarta.
ps. ok, jag skrattade också - pyttelite...ds.

EMIL ALIEN

Trackback-URL för detta inlägg: