En fuktig colllienos
Jag slog upp ögonen och stirrade in i en collienos.
Den befann sig ca 3 cm från min nos.
Jag förflyttade min blick till nosens tillhörande ögon och såg ren glädje.
Oskar, min systers och svågers korthårscollie hade förmodligen stått bredvid sängen en bra stund och snällt väntat på att jag skulle vakna.
Det var ett mycket angenämnt sätt att vakna på.
Oskars nos förflyttade sig en tum närmare min nos och jag gäspade medelst ett vargyl och skuttade till hans glädje ur sängen.
Jag tänker inte berätta varför jag vaknade i min systers och svågers gästrum.
Lite privatliv vill man väl ha.
Nej nej - det har inget att göra med att jag är mörkrädd och Hans råkade befinna sig på annan ort!
Jättefina bilder på grabbarna. Gällande övernattningen, så är det väl varken första eller sista gången om man så säger (;-D). Men vi klagar inte, det är bara roligt att rå om syster ett tag (obs! inget skämt, utan allvar)
Så söta och fina :) Jag sover inte gärna ensam heller, undrar just vem jag har ärvt det av... Frågan är om det är genetiskt eller om jag har tagit efter ditt beteende? Det lär vi aldrig få svar på.
U-K: Klart jag tror på dig, blåögd som jag är :)
Clara: Det borde väl du kunna klura ut nu med dina nyförvärvade kunskaper (kanske finns nån bild i boken). Du kanske t o m kan kurera mig/oss ^^
Det finns ett beprövat sätt...
...men det innebär att utsätta sig för det man tycker är läskigt tills det inte är läskigt längre. Don't like!
Clara: Eftersom vi tycks ha samma åkomma så kan vi ju träna ihop då... eller kanske inte...
Låter som ett bra uppvaknande tycker jag :) Fina hundar!
