Det måste smälla högre än att fika med Karl den VIII.

Pappa har börjat på rullstolsgym! I ett av dagrummen på hans äldreboende står en manick som man kan cykla på med både armar och ben samtidigt som man sitter i sin rullstol. Min far har blivit så pigg sedan han fick flytta till äldreboendet så han orkar göra saker nu som han inte har gjort på flera år.

Ett exempel:

För två veckor sedan var denne Karl den 88:e hemma hos oss för första gången på snart 8 år. Det var då för 8 år sedan han, min far alltså, insjuknade i stroke. Sen har det då tagit honom 8 år att få tummen ur och säga "det skulle var trevligt att hälsa på hos er".  Vi har försökt på alla möjliga och omöjlig sätt få honom att bege sig utanför lägenheten han bodde i fram till november förra året. De enda gångerna han lämnade huset var när det var absolut nödvändigt. Typ när ambulansen kom och hämtade honom vid några tillfällen och körde honom till sjukhuset. Jag tror att han vid två tillfällen under de åtta åren var med till sin sommarstuga. Det var snabba visiter.

I alla fall då för två veckor sedan fick han bestämma vad vi skulle äta till lunch och vilken dessert vi skulle ha. Han valde vår egen färskpotatis, matjesill, gräddfil och mycket gräslök. Till dessert blev det persiokohalvor med vispad grädde. Han åt och njöt i fulla drag.

Vi lyckades baxa ner honom i en säng för en stund vila efter maten. Efter det satt vi i uterummet och drack kaffe. Hans plockade hallon och smultron åt honom i trädgården. Gissa om han slukade dom fort. Där funkade finmotoriken perfekt!
Fram på eftermiddagen hade Hans och jag tänkt oss en tur till golfbanan men pappa verkade inte ha någon brådska tillbaka till "hemmet".

Efter ett femtimmarsbesök skjutsade min syster och jag hem honom till sig igen. Han var så nöjd. Det var vi också. Jag minns i vintras när jag sa till min syster att jag önskar att pappa i alla fall får en till sommar som blir riktigt fin. Nu så här när augusti börjar närma sig sitt slut så kan jag konstatera att det fick han. Han har suttit ute på äldreboendets terass nästan varje dag. Min syster och svåger, och ibland också jag har kört runt honom i rullstol ute. Han har varit hos min syster, hos mig och vid sin sommarstuga.

Pappa är piggare än han varit på länge. Han ringde mig för en stund sen och undrade om jag skulle komma och fika imorgon eftermiddag. Sedan förhörde han sig nogsamt om hur JAG mådde. Sina egna krämpor nämnde han inte alls.

Jag vill slå ett slag för äldreboendeformen. Det kanske inte passar alla men för dom som bor ensamma och har svårt att fysiskt förflytta sig själv är det jättebra.

Jag är så glad att pappa fick möjlighet att flytta till ett äldreboende och det är han också!

Trackback-URL för detta inlägg: