Träningen vid Lunds gård gick över förväntan igår kväll. Jag slog ca 30 golfbollar omväxlande med järnsjuan och pitching wedgen. Jag är övertygad om att det är bra att titta på mycket golf på TV (det går även bra med herrgolf). Lägg därtill lite studier i Annika Sörenstams bok så kan det inte bli fel. Jag kostade på mig lite lätt uppvärmning innan jag började slå. Sådär tre minuter. Sen började jag med en halvsving. Lugnt och fint med ordenligt vinklade handleder i baksvingen, ett lätt stopp och så fick klubban "ramla ner" mot bollen. Boll efter boll hamnade på samma ställe på övningsfältet. Det kändes riktigt roligt. Sedan var det dax för lite chippning och puttning. Greenen var svårspelad, otroligt snabb. Chipparna (skriver man chipper och chippa på mobilen blir det chipser och chipsa. Putter blir rutter och Clara blir Blåsa - ha ha) blev lite för långa. När jag hade tränat att chippa en stund övergick jag till puttningen. Efter ett tag kom Hans med sin GAP-wedge (den han gjorde hole-in-one med förra året).  Han "behöver" ingen specialchipper utan använder den istället. Hans utmanade mig på tävling. Jag skulle putta och han chippa. Fyra bollar var. Vi körde fem omgångar. Jag tänker inte tala om vem som vann. Ok - Hans vann men inte så stort. Min vinst var att jag kunde slå och att det inte gjorde ont i axeln. Imorgon ska jag spela "lilla banan" med Hans när han komer hem från jobbet. Innan dess ska jag testa mitt nyinköp på Dormy i Norrköping som ska spännas fast på klubb-bladet för att optimera svingträningen. Bilder och utlåtande kommer imorgon!

Trackback-URL för detta inlägg: