Eller som vi brukar kalla den - kopparorm - som egentligen inte är en orm utan av familjen kopparödla. Den är fridlyst och kan bli väldigt gammal, typ 30 år. Den gillar att äta sniglar och daggmaskar. Den har inget gift och är helt ofarlig för oss människor såvida den inte skrämmer ihjäl någon av oss. Oj, nu låter jag nästan som min storasyster biologen. Hon kan ju få för sig att jag ser upp till henne på något vis. Varför skriver jag om denna lilla varelse då? Jo, i fredags när min blivande golfkompis på jobbet och jag var ute på ännu en friskvårdspromenad så sprang vi ihop med en liten koppis. Eller, C fick syn på en. Jag halade fram min mobil och tog en bild av den. Bilden blev fin, jag var rädd att den skulle se ut som en daggmask men det gör den ju inte. När vi kom tillbaka från vår runda jämförde vi hur många steg som gått åt på våra stegräknare. Sist var skillnaden tre steg. Den här gången skiljde det 28 steg. Min teori är att under tiden jag fotograferade så utförde C en slags indiandans bakom ryggen på mig. Kanske av rädsla för den lilla slangen eller för att hålla ångan uppe - jag vet inte.
ps. C har gått om mig i stegtävlingen men det skiljer inte så många steg ds.


Ganska fin eller...

Trackback-URL för detta inlägg: