Förutom Hans och Emil så finns det två killar jag verkligen gillar. Lite mindre och lite hårigare. Dom heter Ragnar (Ragge) och Oskar och bor hos min syster och svåger. Ragge är en strävhårig tax som hunnit bli 13 år och Oskar är en korthårig collie på 8 år. Oskar är en utmärkt vice sheriff. Vill vara bäst i klassen. Alltid uppmärksam på vad matte tänker göra och hjälper till utan att bli tillsagd. Höjer matte rösten åt Ragge så gör Oskar också det. Ibland tar han egna initiativ för att hålla ordning på folk och fä. När vi är ute i skogen håller han koll på hela flocken så att ingen sackar efter eller försvinner. Taxen Ragge är mer en drömmare. Gör lite som han vill. Försöker komma undan med ett ruffsigt taxleende. Det funkar på mig men inte på vice sheriffen. Med ålderns rätt har Ragge blivit en smula döv - eller rättare sagt väldigt döv. Han söker verkligen ögonkontakt nu för att se vad vi ska göra och vilket håll vi ska gå åt och håller sig nära matte. Han ser en smula senil ut faktiskt. För övrigt är han i bästa form. Vältrimmat slimmad och snygg med lite grått i mustaschen. Oskar ser mig som en ganska jämnbördig lekkamrat. Det har jag tillåtit själv. Sist jag var och hälsade på dom blev jag dock irriterad på honom. Han stod bredvid mig och ville inte sluta skälla. Jag tappade behärskningen och röt "håll tyst nu". Oskar tystnade mitt i ett skall. Oj, vilket dåligt samvete jag fick för att jag röt åt honom.  Att han skäller beror på att jag bara ska uppmärksamma honom och strunta i taxen. Helst inte ens hälsa på Ragge. Det ska bli intressant att se om han skäller när jag kommer dit nästa gång.


Taxen Ragge                Collien Oskar                Blandrasen Harry 

Om Harry skulle jag kunna skriva en halv roman. Han blev lite mer än 15 år. I närheten av Harry hände det alltid roliga saker. En specialitet han hade var att vilja bli klappad. Precis när man lyft sin kaffekopp och var på väg att ta en slurk så passade han på att sticka in sitt huvud mellan armen och kroppen och buffa till. Resultat? Kaffe överallt. Eller när pappa hade skeden med strösocker nästan över kaffekoppen - buff med huvudet och socker överallt. Inte förstod han all uppståndelse, han ville ju bara bli klappad. Eller när min syster tävlade med honom på brukshundsklubben...Saknar honom mycket. 


Tre hundar i sängen + syster och svåger...

ps. Bör väl tillägga att min syster är en mycket kompetent välutbildad hundinstruktör,
må ingen skugga falla över hennes skicklighet i att dressera ALLA sorters djur  ds.                                                             

Trackback-URL för detta inlägg: