Även om jag inte är så värst intresserad av att påta i trädgården (närmare bestämt inte alls) så gillar jag blommor och andra växter. Mina favoriter har alltid varit Lejongap. Allt som oftast säger jag Gaplejon. Det är inte det enda ord jag vänder till ofrivilligt. Det finns en uppsjö av andra exempel som jag inte tänker redogöra för här och nu. Lejongap gillar jag för de vackra färgerna och för att det är många "blommor" på varje blomma (storasyster jag vet att det är en ört). Första gången Hans och jag hade Lejongap för ca 22 år sedan strödde han ut frön i ett land. Vi har nog aldrig haft så fina Lejongap. Då visste vi inte att det i princip är omöjligt att så dessa känsliga blommor på friland (enligt en del experter). Dom ska förkultiveras och sättas ut när det är garanterat frostfritt. Just nu när det snart är slutet av oktober har vi en hel rugge med Gapisar kvar som blommar. Dom står i skydd av en stor Ginst. En liten en har rymt och växer i skydd av vår Sockertoppsgran.


I skydd av Ginsten - sommarens sista Lejongap


Rymlingen i skydd av Sockertoppsgranen


That's it! 


Utom detta "stilleben"

Trackback-URL för detta inlägg: