I onsdags hade vi laddat upp med lösviktsgodis från "Bron". Det brukar komma en och annan liten utklädd häxa eller trollgubbe och ringa på dörren och hota med bus om man inte bjuder på godis. Det var dock lugnt ända till i fredags när den rätta dagen inföll. På kvällen ringde det på dörren vid klockan sju. Av lösviktsgodisen som småmonstrena skulle få av fanns det i princip inget kvar - bara lite smulor på botten av skålen + några kolor som jag inte tycker om. Nåväl, jag kikade ut i hallen och såg att det var två stycken människor av det mindre slaget. Jag tog på mig min (Claras) häxhatt och öppnade ytterdörren. Utanför stod två killar i tio-års åldern och sa "bus eller godis" och tittade på mig med stora ögon. Själva var dom inte alls utklädda. Jag talade om för dom vilken tur dom hade, att jag ätit så mycket godis så att jag själv inte fick ner en endaste liten bit till. Dom fick resterna av drygt ett kilo godis, några kolor. Dom blev verkligen jätteglada. Sen fick dom lova att klä ut sig till nästa år. Dom tittade flera gånger på min häxhatt men sa eller frågade ingenting - och jag sa inte heller någonting. Mitt rykte här i byn som en smula tokig är nog redan spritt så vad gör väl en häxhatt för skillnad!
ps1. Min blivande golfkompis hade tidigt besök av småmonster och hade inte köpt godis i god tid innan den 31/10. Hon blev utsatt för lite bus därför handlade jag godis i god tid ds.
ps2. Jag hade aldrig känt igen min egen son i sin hemska djävulsutstyrsel ds.
 

HÄNGER PÅ SIN PLATS I HALLEN


OM DEN HÄR MANNEN HADE RINGT PÅ HADE HAN FÅTT EN
GOLFKLUBBA I HUVUDET

Trackback-URL för detta inlägg: