Dom här vackert rosa julgranskulorna har jag just nu i min ägo. Det är min kära syster som har inhandlat dom på en loppis för en ganska ringa penning. Jag förknippar inte henne med rosa direkt - men hon har naturligtvis inte köpt dom med tanke på sig själv. Det finns nämligen någon i den närmaste släkten som är väldigt rosa. Varsågod Clara, present från moster U-K att ha i granen när lägenheten blir större någon gång!


Din ömma moder ämnar köpa fina silvriga band  till dom

Det finns inte mycket som får upp mig ur sängen en söndag med skön sovmorgon. Just i morse fanns det all anledning att hoppa ur sängen strax före klockan sex. På med TV:n, lite kaffe och bre en macka. Det var herrarna Karlsson och Stenson som drog. I morse klockan halvfem svensk tid var det dags för den fjärde och avgörande foursomerundan i "Omega Mission Hills World Cup" i Kina. Spelformen foursome innebär att man slår ut varannan gång och slår vartannat slag tills bollen är i hål. Inför dagens runda låg Karlsson/Stenson fyra poäng efter ledande spanjorer. Svenskarna spelade fantastisk golf och det är bara att gratulera till vinsten!


Henrik Stenson och Robert Karlsson med vinstpokalen

IN 2008 34.6
UT 2008 35.0
Kommentar: Ökad tävlingsdos.
No more comments :|
Imorn åker Birgitta och jag till vildmarken. Vi stannar där till fredag eftermiddag och kommer förhoppningsvis hem i samma skick som vi åkte.
Vi hörs till helgen!

Den/de som går/åker förbi hemmavid möts av en vacker syn. Från de båda köksfönstrena strålar de mildaste sken i rött respektive vitt. Snöbollarna hänger på plats efter hjälp av mannen i huset. Det kanske är lite tveksamt hurvida det ser juligt ut eller inte. Jag bryr mig i alla fall inte. Är nog inte först i byn i år heller med juldekorationer. Jag tror att även Hans är lite julsjuk annars hade han nog protesterat lite mer än han gjorde när han satte upp dom. Om jag har bråttom att få upp julsakerna före jul så har jag faktiskt ännu mer bråttom att få ner dom strax efter nyår. Nu är det bara dom röda (jul)gardinerna som fattas!


Så här på bild ser det inte så fasligt juligt ut faktiskt eller...

Likadant varje år. I början av november är jag väldigt irriterad på alla affärer som redan har plockat fram sina julsaker till försäljning. Efter ungefär två veckors påverkan är jag fast. Jag dröjer mig kvar längre och längre bland allt glitter och glans när Hans och jag är och handlar. Förra veckan var vi på City Gross. Dessförinnan hade min syster och jag varit där och hon visade mig då diverse julsaker man bara måste ha. Nåväl, förra veckan drog jag med Hans ut till julsaksavdelningen. Det är liksom en utomhusdel - kallt som tusan. Där hängde dom mest bedårande jättestora snöbollarna och lyste upp tillvaron. Dom fanns i färgerna vitt, rött och svart. Hans tyckte att det var ok att köpe en. Jaha - då var det bara att välja färg...Kan tyckas som ett stort i-landsproblem, men inte lätt för det. Jag kunde bara inte bestämma mig för den vita eller den röda. Efter en stund, jag vet inte hur länge tröttnade Hans på att vänta och sa "ta båda då". Vips låg dom i kundvagnen. Nu väntar jag otåligt på att det åtminstonde ska bli första advent, för då kan jag ju hänga upp den vita snöbollen (naturligtvis med hjälp av min tekniker). Den röda får vänta till närmare jul - kanske. En liten tomte har flyttat in igen. Denna gång är det en liten gynnare från Oxelösund som absolut inte ville ner i nån jullåda. Då får han väl stå framme alldeles ensam fram till jul. Snart är det också dags att ändra ringsignalen på mobilen. Clara och Pellen slet tydligen hårt förra julen för att fixa till Jingle Bells med Ramones som ringsignal till mig. Det är jag tacksam för och jag har kvar den också.  Nu ämnar jag ta ut mina snöbollar ur sina förpackningar och testa så att dom fungerar. Visst är dom fina!
ps1. Jag har kommit på ett nytt sätt att trakassera min dotter, jag sjunger in en melodisnutt och skickar till henne via mobilen, hon blir såå glad när hon sitter och skoljobbar med sina klasskamrater ds.
ps2. Anknytningen till golf i detta inlägg är naturligtvis ordet boll i snöboll ds.


Hans har sin golfgubbetrofé (se tidigare inlägg)
och jag har min tomtegubbe


Snöbollarna ska hänga i varsitt fönster sen/snart/väldigt snart. Det är i princip inte någon idé att packa ner dom i sina askar igen. Måste ju visa Hans hur fint dom lyser när han kommer hem. Testa på riktigt i ett fönster - typ ett av köksfönstrena. Hänger den vita snöbollen väl där verkar det ju lite jobbigt att ta ner den igen...Hm, ska nog funka som argument...

Ska resa bort några dagar. På hemligt uppdrag. I och för sig är det kanske inte så hemligt då det är ett "jobbuppdrag". Helgen som passerade i racerfart gick åt till att "plocka" i  pappas lägenhet tillsammans med min bror + vila. Jag är ganska så trött på allehanda husgeråd vid det här laget. Det är ju inte så länge sedan min syster och jag var i Falun och tog reda på faster Marias lägenhet. Skillnaden på uppdrag är dock stort. Faster Maja hade dött och min far lever i allra högsta grad men har flyttat till äldreboende. Pappas möbler och saker har vi delat upp på ett bra sätt. Alla är nöjda. Ingen osämja. Brodern åker tillbaka till Kenya i slutet av veckan där hans fru arbetar för FN.  Det som är kvar att göra är att köra lite möbler hit och dit, lite till soptippen och att städa. Lägenheten ska vara tom och städad till årsskiftet.  Pappa har följt vårt arbete med stort intresse. Det bästa av allt är att han trivs jättebra på Björntorp. Han bodde trots allt i samma bostadsrätt i 52 år!   
Förra helgen efter att  min bror, syster och jag varit i pappas lägenhet och "plockat" åkte systern och jag tilll City Gross och handlade lite. Vi var tvungna att ta varsitt fint foto på varandra. Gissa vem som är vem? OBS! Ingen tävling!!!
Behöver jag nämna att det var på leksaksavdelningen vi var. Ett par damer runt 50 fnissade när de såg oss, dom skulle nog gärna ha velat prova den häftiga hjälmen med inbyggt ljud från STAR WARS.
Tips! Du som har glasögon - ta av dom först innan du tar på dig hjälmen.
ps1. Ryktet går att Carin spelade jättebra golf i helgen - en del har tid att roa sig när andra måste arbeta och slita ds.
ps2. I fredags fick Emil (på Emildagen), farmor,farfar och Hans njuta av god stek med gräddsås och potatis tillagat av moi. För övrigt hann Emil och jag inte ses så mycket ds.


Vem kan det va?


Vem kan det va?

TIPS! KAN VA BRA ATT HA PÅ GOLFBANAN OM MAN VILL UNDVIKA ATT FÅ EN GOLFBOLL I HUVUDET ELLER OM MAN INTE VILL VISA VEM MAN ÄR (BEROENDE PÅ HUR MAN SPELAR)

Igår tog vi oss (Carin, Maud och jag) en friskvårdspromenad efter att vi ätit lunch. Carin ville gå vår vanliga runda dvs ca 4 800 steg på stegräknaren. Det ville inte jag för jag var trött. Jag såg framför mig backe upp och backe ner att forcera under ca 45 minuter. Till sist enades vi om en rask promenad på plan asfalt genom stan längs vår fina å. Maud hängde på också. Som vanligt bestämde vi inte var vi skulle träffas utanför jobbet. Det tog ca fem minuter extra innan alla var på samma ställe för avgång. Maud var rejält uppvärmd. Solen sken och livet kändes bra i trevligt sällskap. På vägen tillbaka till jobbet passerade vi vår "nya" Sushi Bar. Vi gick in och hämtade varsin meny. Ryktet säger att de gör god sushi. Jag började genast läsa vad som fanns på menyn. Som ni själva kan se lite längre ner så är dom snåla ibland och väldigt frikostiga ibland. Roligt hade vi i alla fall. Om kockens val har något samband med apan högst upp till vänster vill jag inte ens tänka på! Promenaden renderade 2 203 steg enligt Carins stegmätare. Min hade jag glömt hemma. Vi brukar ju få ihop ganska exakt lika många steg så jag kör på det jag också. Någon sushi till helgen blir det inte. Emil som har namnsdag imorgon kommer hem så då blir det hederlig stek med god gräddsås och potatis.


JAG TROR JAG VÄLJER EN SÖT RÄKA FRAMFÖR ETT TON FISK
KOCKENS URVAL HOPPAR JAG SOM SAGT ÖVER...

Jag har haft förmånen att få låna pappas Fiat Punto i ganska många år. Den har hunnit bli 10 år nu. Punton som en gång i tiden var vackert röd och glänste som om solen ständigt sken på den har nu antagit en matt "sofistikierad" röd nyans. Ytterst få små rostrosor på strategiska ställen. Så länge pappa körde bilen hade den en ganska lugn och trygg tillvaro. Ungefär samma rundor i samma tempo varje dag. Annat blev det när Emil fick körkort  för 1,5 år sedan. Den sommaren fick nog Punton vara med om sånt den inte trodde fanns. Jag vill inte hänga ut min son här men det sved nog både i plånboken och i rallyyförarsjälen i alla fall. Idag när jag öppnade garageporten och sa "nu ska vi åka till Oxelösund" blev det liv i bilen. Den fick väldigt bråttom iväg till pappas nya adress, Björntorps Äldreboende. Vi susade om bil efter bil på motorvägen. Alla hatar att bli omkörda av en Fiat. Plötsligt började jag sjunga tll melodin "Fångad av en stormvind" med Carola.
DU É OMKÖRD AV EN PUNTO
NATT OCH DAG
INGENTING KAN HINDRA MIG
NÄR JAG SUSAR FRAM PÅ VÄGEN
Jag lovar och svär på att jag kände mig som värsta Formel 1 föraren och bilen den njöt i fulla drag. När pappa och jag fikat en stund frågade han som vanligt hur det var med Punton. Som vanligt svarade jag "den går som ett spjut".
ps1. Förutom Off Road med Emil har Punton varit utsatt för stöldförsök - dock kunde tjuvarna inte starta den ds.
ps2. Varje sommar i 6 veckor sedan Clara var 18 år har Punton fått stå ut med mjukistärningar i backspegeln till och från Saab-lagret ds.
ps3. Ok - jag har gjort så att topplocket sprack ds.
ps4. Innan pappa köpte Fiat hade han naturligtvis bilar av märket GOLF ds.


I mörkret är "alla katter grå"


Från skrikrosa till vackert solblekta på 4 år

Har nu uppgraderats till min golfkompis. I början av veckan bestämde vi att nu skulle det bli av - våran första golfrunda tillsammmans. Carin har ju velat vänta lite för att hinna träna och bli en någorlunda bra/säker golfspelare och jag har snällt väntat utan att tjata på henne. Idag var rätt tillfälle. Solen sken, vinden var mild och det var inte allt för kallt. Vi slutade jobbet strax före tolv, åkte hem till mig och åt våra matlådor. Carin hade potatismos och stekt falukorv. Senap hade hon också med sig, det hade jag kunnat bjuda på. Själv åt jag lite pasta med kyckling. Egentligen skulle jag ha bjudit henne på mat men var inte i form i går kväll för att laga mat. Nåväl, klockan ett var vi färdiga att slå ut på första hål på Sågarbacksslingan på min hemmabana. Carin är inte bara lång hon slår långt också. Hon hanterade både drivern och järnklubborna som ett proffs. Puttningen gick sämre. Mycket beroende på att greenerna är svåra så här års. En del på att hon inte koncentrerade sig ordentligt. Jag säger det bara en gång -Carin vann! Mitt eget spel idag har jag ingen lust att ens nämna. Det var en sån dag tyvärr. Ett och annat slag var fint/bra, men mitt resultat var det sämsta sedan säsongsstarten i april. Vi hade i alla fall en skön dag/eftermiddag på golfbanan. Vi kommer att fortsätta våra golfrundor, men de får nog vänta till i vår.


Carin in action på Sågarbackens första hål (där Hans gjorde HIO)

Vad gör man när höstmörkret lägger sig över golfbanan på kvällarna och man inte ens vill sticka näsan utanför dörren? Jo - då gör man om matrummet till en spelhåla. Jag har just startat en ny karriär (med lite hjälp av Hans som vanligt). Har fått för mig att jag ska lära mig att spela "riktig" poker som den jag sett på TV. Turligt nog har jag all rekvisita - spelbord, spelhåla och Hans. Vi har spelat tre kvällar hittills. Dom två första gångerna vann Hans. Tredje gången vann jag. Hans skyllde på dåliga kort. Det är nog roligare att spela fler än två, men det är ett bra sätt att lära sig alla turer att bara vara två. Till jul när barnen kommer hem har jag nog hunnit bli proffs. Då får dom hålla i sina studiebidrag och surt förvärvade pengar från sommarjobben...


Ramlösa är det starkaste jag dricker - måste vara helskärpt
Solglasögonen har jag inte använt ännu

I onsdags hade vi laddat upp med lösviktsgodis från "Bron". Det brukar komma en och annan liten utklädd häxa eller trollgubbe och ringa på dörren och hota med bus om man inte bjuder på godis. Det var dock lugnt ända till i fredags när den rätta dagen inföll. På kvällen ringde det på dörren vid klockan sju. Av lösviktsgodisen som småmonstrena skulle få av fanns det i princip inget kvar - bara lite smulor på botten av skålen + några kolor som jag inte tycker om. Nåväl, jag kikade ut i hallen och såg att det var två stycken människor av det mindre slaget. Jag tog på mig min (Claras) häxhatt och öppnade ytterdörren. Utanför stod två killar i tio-års åldern och sa "bus eller godis" och tittade på mig med stora ögon. Själva var dom inte alls utklädda. Jag talade om för dom vilken tur dom hade, att jag ätit så mycket godis så att jag själv inte fick ner en endaste liten bit till. Dom fick resterna av drygt ett kilo godis, några kolor. Dom blev verkligen jätteglada. Sen fick dom lova att klä ut sig till nästa år. Dom tittade flera gånger på min häxhatt men sa eller frågade ingenting - och jag sa inte heller någonting. Mitt rykte här i byn som en smula tokig är nog redan spritt så vad gör väl en häxhatt för skillnad!
ps1. Min blivande golfkompis hade tidigt besök av småmonster och hade inte köpt godis i god tid innan den 31/10. Hon blev utsatt för lite bus därför handlade jag godis i god tid ds.
ps2. Jag hade aldrig känt igen min egen son i sin hemska djävulsutstyrsel ds.
 

HÄNGER PÅ SIN PLATS I HALLEN


OM DEN HÄR MANNEN HADE RINGT PÅ HADE HAN FÅTT EN
GOLFKLUBBA I HUVUDET