För ca 10 år sedan köpte jag jongleringsbollar. Tyckte att det verkade kul att kunna jonglera. Jag letade upp en instruktionsvideo på internet som jag studerade noga. Tyvärr orkade jag aldrig träna tillräckligt länge för att klara av det riktigt galant. Förmodligen var jag aldrig tillräckligt avslappnad som jag nu förstår att man måste vara. Efter det letade sig bollarna längre och längre ner i en korg med diverse hopprep, gummiband och småhantlar för att för alltid glömmas bort. Trodde jag!  I torsdags när jag kom hem från jobbet möttes jag av ett konstigt ljud. Bekant men ändå inte. När jag kikade in i vardagsrummet stod min 19 årige drygt 1,90 långe son och jonglerade för fullt. Elller i alla fall försökte med blandat resultat. Både han och bollarna for åt alla håll. Dock hade han på en ganska kort stund passerat den nivå jag lyckades uppnå 10 år tidigare. Som den goda uppmuntrande mor jag är berömde jag honom stort. Lördag och söndag arbetade han + att han hade lite kvällsnöjen så det blev inte så mycket jonglerande. När jag kom hem från jobbet i går möttes jag av en fullfjädrad jonglör. I alla fall 10 sekunder i taget. I morse när sonen vaknat ville jag testa honom. Frågan var om det är bra att jonglera när man nyss vaknat och reptilhjärnan fortfarande är påkopplad eller om det är bra att vara helvaken och skärpt. Jag visste nog svaret redan innan. Naturligtvis segrade reptilhjärnan. Sonen lyckades jonglera det längsta han gjort hittills. I slutet av veckan ska jag ta tid och se hur länge han klarar av. Dessutom kommer han att få poäng för tekniskt utförande och stil. Förmodligen skulle jag ha nytta av att kunna jonglera i mitt golfspel. Det handlar om att vara fokuserad men ändå väldigt avslappnad. Får se om jag tar upp jongleringsträningen igen - sen efter golfsäsongen. I kväll är det damgolf som gäller - rapport kommer!


Dom stora bollarna är lättare (mindre svåra) att jonglera med än dom små