Är nyss hemkommen från korthålsbanan vid Skavsta flygplats. Hans och jag tog oss en tur dit och gick ett varv alldeles ensamma i den sköna kvällsvärmen. Först slog vi varsin hink bollar på driving rangen. Allt fungerar nu! Det jag har i huvudet är följade: wienervals, tandkrämstub, dalskidan och gungstol. Allt uppsnappat av min "nya golflärare" Peter. Om jag  bara kan komma ihåg det mantrat och vad jag ska göra så kommer tävlingen att gå bra imorgon. Tror jag. Jag får väl förklara en annan gång vad det står för. Peter blev jätteglad för bollarna han fick som tack. Jag visste inte att dom kostar 50 kronor styck, nu vet jag det. Nu ska jag ladda med youghurt och musli. Sedan blir det tidigt i säng. Få se om det blir någon rapport imorgon eftermiddag. Jo, det blir det oavsett hur det går. Ja, jag är lite nervös. Slog förresten bort två av mina finaste bollar på Skavstabanan. Trodde inte att det var möjligt. Sån't svider. Vi hörs imorgon!

För ca 10 år sedan köpte jag jongleringsbollar. Tyckte att det verkade kul att kunna jonglera. Jag letade upp en instruktionsvideo på internet som jag studerade noga. Tyvärr orkade jag aldrig träna tillräckligt länge för att klara av det riktigt galant. Förmodligen var jag aldrig tillräckligt avslappnad som jag nu förstår att man måste vara. Efter det letade sig bollarna längre och längre ner i en korg med diverse hopprep, gummiband och småhantlar för att för alltid glömmas bort. Trodde jag!  I torsdags när jag kom hem från jobbet möttes jag av ett konstigt ljud. Bekant men ändå inte. När jag kikade in i vardagsrummet stod min 19 årige drygt 1,90 långe son och jonglerade för fullt. Elller i alla fall försökte med blandat resultat. Både han och bollarna for åt alla håll. Dock hade han på en ganska kort stund passerat den nivå jag lyckades uppnå 10 år tidigare. Som den goda uppmuntrande mor jag är berömde jag honom stort. Lördag och söndag arbetade han + att han hade lite kvällsnöjen så det blev inte så mycket jonglerande. När jag kom hem från jobbet i går möttes jag av en fullfjädrad jonglör. I alla fall 10 sekunder i taget. I morse när sonen vaknat ville jag testa honom. Frågan var om det är bra att jonglera när man nyss vaknat och reptilhjärnan fortfarande är påkopplad eller om det är bra att vara helvaken och skärpt. Jag visste nog svaret redan innan. Naturligtvis segrade reptilhjärnan. Sonen lyckades jonglera det längsta han gjort hittills. I slutet av veckan ska jag ta tid och se hur länge han klarar av. Dessutom kommer han att få poäng för tekniskt utförande och stil. Förmodligen skulle jag ha nytta av att kunna jonglera i mitt golfspel. Det handlar om att vara fokuserad men ändå väldigt avslappnad. Får se om jag tar upp jongleringsträningen igen - sen efter golfsäsongen. I kväll är det damgolf som gäller - rapport kommer!


Dom stora bollarna är lättare (mindre svåra) att jonglera med än dom små

Så var det dags igen. 14 trevliga damer, fint väder och glatt humör. Kvällens spelform blev foursome. Man spelar två och två. Båda slår ut och sen väljer man vilken boll man vill fortsätta att spela. Man slår vartannat slag tills bollen är i hål med eller utan hjälp av en katt! I "min boll" blev det  jag och Anette tillsammans och Irene och Annika tillsammans. Bäddat för trevligheter med tanke på tidigare säsonger. Dom första tre hålen passerade utan större missöden om man räknar bort lite vattenkänning och felriktade slag. På fjärde hålet hände det. När vi skulle spela in på greenen skuttade plötsligt en gråspräcklig katt fram ur buskarna. Den såg ut som den tänkte "wow va kul, tanter med bollar på den fina gräsmattan som vill leka med mig". Nu förhöll det sig ju inte riktigt så. Vi turades om att försöka hålla undan den gulliga katten när någon skulle putta. Det lyckades nästan fullt ut. Annika hade just puttat och missat hålet med ca 10 centimeter. Irene tog ett kliv framåt och skulle ge bollen en liten knuff ner i koppen. Nu var det så att hon hann inte långt förrän katten hade kastat sig fram och med en välriktad jabb lagt ner bollen i koppen. Där stod vi och stirrade helt mållösa en sekund, sen bara det brast. Vi formligen tjöt av skratt och katten såg jättestolt ut. Vad göra? Regelrätt skulle bollen förmodligen ha återplacerats, men Anette och jag tyckte att det var ok att det andra laget fick lite hjälp. Jag tror inte att Irene hade missat en 10 centimeters putt. Efter det blev det mesta väldigt roligt och koncentrationen var väl inte på topp. Vi klarade oss ifrån incidenter ända fram till nionde hålet (på andra sidan Kilaån). Då brast det igen. Den här gången var det Annikas vagn som brast och den gick inte att reparera. Dom som redan spelat klart och väntade en bit upp i backen på uteplatsen vid klubbhuset såg ett konstigt gäng komma närmare. Två bar något och en körde tre vagnar. Dessutom vred vi oss av skratt och försökte spela golf samtidigt. Testa det ni! Väl framme i klubbhuset var det dags för kaffe/the, smörgås och eller korv. Alla var vi hungriga, särskilt Annika. Irene hade just beställt en korv och en smörgås när Annika slöt upp vid hennes sida för att beställa en korv. Eva hade just fixat Irenes korv och ställt den i korvstället. Annika såg att Irene hade en smörgås och tog snabbt den färdiga korven. När Irene betalat för sig och skulle ta sin korv så var den borta. Hon utbrast "var är min korv". Annika hade satt sig hos mig, hon tittade på sin korv sen tittade hon på mig och sa  "jag snodde visst Irenes korv, hon skulle ju ha en smörgås. Sen bröt vi ihop igen. Ja, så roligt är det att spela golf. Det händer alltid något speciellt. Ikväll fick skrattmusklerna sig en extra omgång med lite hjälp av en katt. Jag fick också bra råd angående min driversving av de andra i min boll. Efter det slog jag märkbart bättre och längre slag. Tack för det!

Jag har två fritidsintressen. Det ena är att spela golf och det andra är att sjunga i kör. Ända fram till vintern som just har varit så var det inte något som helst problem med att veta vad som var vad. Jag visste att jag spelade golf i Åby GK och sjöng i Kiladalens GK. Nu stämmer inte det längre, nu är det så att jag inte bara sjunger i Kiladalens GK, utan också spelar golf i Kiladalens GK. Fast det är ju två olika föreningar, men dom heter likadant. Kiladalens GK = Kiladalens Golfklubb. Kiladalens GK = Kiladalens Gospelkör. Phu! Häromdagen när en på jobbet frågade var jag spelar golf så svarade jag " på Kiladalens Gospel". Jag fick en konstig blick och förstod att jag sagt fel. Försökte snabbt rätta till mitt misstag och naturligtvis blev det hela ännu mer förvirrande. Hädanefter när nå'n frågar -  vare sig det gäller golfen eller körsången så ämnar jag svara Kiladalens GK.