Nu är jag framme vid det sista intressanta vad gäller själva "grunden" i mitt golfspel - nämligen mitt handikapp. När jag hade tagit mitt gröna kort i augusti 2005 och spelat mina tre fadderrundor startade jag med ett handikapp på 36. Jag tänker inte förklara hur handikappsystemet är uppbyggt. Den som är intresserad kan googla sig fram till det. Säsongen 2006 behöll jag mitt handikapp på 36. Sommaren 2007 hände det nå't. Spelet började bli lite jämnare och jag lyckades komma ner till 35 i handikapp. Det stora genombrottet kom i maj/juni 2007. Då spelade jag lysande golf och sänkte mig ner till 34.2. Jag spelade på mitt handikapp ända fram till vi besökte Jönåkers GK och Gripsholms GK i juli 2007. Jag hoppade upp till 34.6 och var sedan väl förankrad där resten av säsongen. Jag har inte haft något direkt mål att sänka mitt handikapp ännu så länge, det primära för mig har varit att kunna slå riktiga golfslag, att planera/disponera slagen på bästa sätt  och att orka en hel 18-håls runda både fysiskt och psykiskt. Men den här säsongen - ja nu jävlar ska handikappet ner. I alla fall lite. Jag riktigt känner hur mycket jag vill det. Mitt mål för säsongen är att komma ner till 30. En jämn bra siffra tycker jag. Inte helt orealistisk. Vad min man har för handikapp? Jaha - jag tror  att han har typ 13.6 och satsar på att bli singel i sommar. Alltså singelhandikappare!

Trackback-URL för detta inlägg: