Vaknar med ett ryck, klockan är snart åtta och solen skiner. Yes, perfekt golfväder. Tar ett raskt skutt ur sängen - aj det stramar lite i ryggen. Kollar vädret ordentligt - några plusgrader, vindstilla och solsken. Plockar fram underställ, sport-bh, rejäla trosor och sportstrumpor. Grabbar tag i första strumpan för att medelst Flamingostilen dra på den. Flamingostilen används företrädesvis av folk över 50 som vill bevisa att de fortfarande är någorlunda viga och böjbara. Den går till på följande sätt: krök ryggen lätt, dra upp valfritt ben under dig, för båda armar med en strumpa i händerna ner mot foten på det böjda benet, pricka foten med strumpan och dra raskt på den (går automatiskt snabbt eftersom man inte kan stå så någon längre stund), gör likadant med den andra strumpan (och benet), klart. När jag var någonstans mitt i proceduren så sa det knak i ryggen och började göra väldigt ont, aj aj. Fick lov att sätta mig på sängen för att avsluta påklädnaden. Åt frukost med Hans och insåg att så mycket golf för min del skulle det inte bli i dag. Efter viss övertalning från Hans sida så beslöt jag mig för att i alla fall följa med och få en skön promenad. Jag stoppade ner min järnsjua och putter i makens bag. Väl framme vid golfbanan så kunde jag inte hålla mig längre än till första hålet, naturligtvis efter att vi passerat Nilen (jag menar Kilaån). Fick in en riktigt fin träff och bollen la sig mellan bunkern och green. Sedan fortsatte jag att promenera med ända till femte hålet. Då testade jag igen och fick till ett riktigt bra slag. Puttade lite också med blandat resultat. Hans spelade som vanligt bra, inte mycket att orda om.....När vi kom fram till nians hål hade jag hunnit bli ordentligt varm i kläderna och ville prova att slå ut med Hans driver. Peggade upp och blickade ut över en fantastisk vy för att sedan blicka ner på en rosa boll som låg där och hånflinade åt mig. Well, tänkte jag det må bära eller brista - ryggen hade ju redan brustit. Jag greppade ner (Hans är 1.94 och har klubbor därefter), startade backswingen, stannade till högst upp, tänkte tempo Lotta, allt handlar om tempo, började nedfarten, närmade mig den rosa tegelstenen (bollen) och lät drivern ramla igenom och upp på andra sidan. Wow, jag fick till det, bollen "carrade" ut på fairway! Av bara farten så slog jag sen över Kilaån med min järnsjua. Efter dessa bedrifter var jag slut både fysiskt och psykiskt. Snabbt in i bilen och hem. Jag måste säga att det ändå blev en lyckad premiär trots ryggont. Självförtroendet är ännu intakt! Förresten så fick jag inte tag på Anna Skipper igår, men några rundor på golfbanan nu i vår kanske löser mitt problem. Klubbvård får det bli imorgon - eller någon annan dag.
Här kommer lite "förtydlingar". Hemmaklubben heter Kiladalens Golfklubb (fd Åby Golfklubb). Rosa golfbollar fick jag av sonen till morsdagspresent för två år sedan, dom är jättefina. Jag använder dom bara vid speciella tillfällen.