Min första Hole in one
Det är den 1 september 2007. Hans och jag är på vår golfbana för att spela 18 hål. Vi bestämmer oss för att börja med Sågarbacksslingan, fika och avsluta med Kiladalsslingan. Nej men se - där kommer Göte och Pär! "Hej vill ni gå med oss i en 4-boll?". De svarar glatt "ja, självklart". Sagt och gjort, vi beger oss till första tee och på vägen dit passerar vi vår pro Peter med en hel skock kursare som slår golfbollar åt alla håll för glatta livet. Första hålet är ett par tre med en liten kulle till vänster om greenen och en damm till höger. Fram ur bagen åker en gapwedge. Ner med pegen, upp med bollen, uppställning, avslappning och koncentration. En perfekt sving, bollen landar på kullen och rullar fint ner på greenen, precis som det är tänkt. Men hallå - var tog bollen vägen? Alla står och spanar och spejar, till och med kursdeltagarna. Ingen ser bollen. Det kan väl inte vara så att....nej, det är inte möjligt.......JO DET ÄR MÖJLIGT. Applåderna strömmar mot mig och de andra i bollen. Någon springer ner till Eva för att hon ska ta fram champagneflaskan. Grattis Hans till din första hole in one!
Dormy
Dormy är en golfterm. Dormy är också en affärskedja som säljer det mesta inom golfsporten. I alla fall täcker prylarna mina behov. I går åkte maken och jag på en inplanerad
resa till Dormy utanför Örebro. Målet för dagen var att köpa en
ny driver till mig och att köpa ett par
golfskor åt vår
dotter Clara. Kriterierna i rangordning för köpet av en driver var följande; inte alltför dyr, inte alltför svår att slå med och av märket King Cobra. Bilfärden till Örebro var för det mesta angenäm utom de stunder jag kom på att jag skulle bli tvungen att testslå med klubban i butiken. Tänk själv att stå där med en klubba som har ett
skaft som känns 3 meter långt och som har ett
klubbhuvud lika stort som ett dasslock. Dessutom en försäljare flåsandes i nacken, folk i butiken (gillar själv att titta på andra i den situationen) + makens skarpa blick som säger
"glöm nu inte bort allt du lärt dig bara för att du står mitt i en affär och ska slå med en driver". Viljan att slå några slag var trots allt större än rädslan att slå dåliga slag. Jag fick väl inte till några perfekta slag men hann i alla fall känna att
klubban hade potential att uträtta stordåd med
lite hjälp av mig. Det får bli lite hårdträning framöver. Om maken provade klubban? jo då och han fick till jättefina långa slag med min driver. Sagt och gjort det blev en
King Cobra Driver 13 grader. Sedan var det dags för skoinköp till dottern som ska ta grönt kort till sommaren. Vi hittade ett par
Callawayskor för halva priset,
storlek 37. Hon kommer att bli så söt i dom. Vi fick också med oss varsin ny
Cobrabag hem. Snygga och funktionella. Min i mörk cerise och Hans i brun/beige färg. Lite bollar och peggar blev det med.
ps 1. det blå grafitskaftet på drivern har en ca
10 centimeter bred bård med blommor - vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det ds.
ps 2. har klarat av allt på "medel" nu på Guitar Hero - nu måste snön bort så jag kommer ut på golfbanan - det går bara inte att spela på "hard" ds.
Min nya golfbag Nya Cobradrivern Claras golfskor
Snö+Golf=Oh noSnö+Guitar Hero=Oh yes
Långt påsklov och nyss gått golfkurs. Jättesugen på att spela golf. Vad händer? Det dalar ner nå't vitt från himlen. Om det hade varit december så hade jag tyckt om det
MEN INTE NU! Nu ligger snön decimeterdjup och mer därtill på sina ställen. Vad göra? Jo, det näst roligaste just nu.
NINTENDO WII och framförallt
GUITAR HERO. Jag kan inte få nog. Kropppen spänns, händerna trimmas, blicken fokuseras - och så åker jag......Hm, det påminner starkt om när jag laddar min baffler för att slå över Kilaån. Det är så himla kul, dessutom är det bra musik. Jag har klarat av allt som går under avsnittet easy. Är nu i mitten av medel. Det verkar som jag hinner färdigt den delen också innan jag kommer ut på golfbanan. Efter medel finns det hard och expert. Dom avsnitten lämnar jag åt sonen som är en mästare på expert. Han är även en fantastisk gitarrspelare på riktigt. Nu hör jag att maken tjyvtränar på medel, måste ner och hänga på, han ligger lite före mig. Glad Påsk trots allt!
Jag och min Cobra Baffler Guitar hero
Min sons Gibson SG (som jag inte får röra)
Handikapp(ad)
Nu är jag framme vid det sista intressanta vad gäller själva "grunden" i mitt golfspel - nämligen mitt handikapp. När jag hade tagit mitt gröna kort i augusti 2005 och spelat mina tre fadderrundor startade jag med ett handikapp på 36. Jag tänker inte förklara hur handikappsystemet är uppbyggt. Den som är intresserad kan googla sig fram till det. Säsongen 2006 behöll jag mitt handikapp på 36. Sommaren 2007 hände det nå't. Spelet började bli lite jämnare och jag lyckades komma ner till 35 i handikapp. Det stora genombrottet kom i maj/juni 2007. Då spelade jag lysande golf och sänkte mig ner till 34.2. Jag spelade på mitt handikapp ända fram till vi besökte Jönåkers GK och Gripsholms GK i juli 2007. Jag hoppade upp till 34.6 och var sedan väl förankrad där resten av säsongen. Jag har inte haft något direkt mål att sänka mitt handikapp ännu så länge, det primära för mig har varit att kunna slå riktiga golfslag, att planera/disponera slagen på bästa sätt och att orka en hel 18-håls runda både fysiskt och psykiskt. Men den här säsongen - ja nu jävlar ska handikappet ner. I alla fall lite. Jag riktigt känner hur mycket jag vill det. Mitt mål för säsongen är att komma ner till 30. En jämn bra siffra tycker jag. Inte helt orealistisk. Vad min man har för handikapp? Jaha - jag tror att han har typ 13.6 och satsar på att bli singel i sommar. Alltså singelhandikappare!
Mitt "nya" grepp
När jag började spela golf så trodde jag att det fanns två sätt att hålla i klubban (grepp) som var tillåtna. Låsgreppet och överlappningsgreppet. Dom två första säsongerna använde jag mig av låsgreppet. Det kändes stadigt och bra. När man är högerspelare som jag är så håller man vänster hand överst på klubbskaftet och således höger hand under. Låsgreppet infinner sig när höger hands lillfinger krokar fast sig i vänster hands pekfinger. Överlappningsgreppet är inget för mig, då ligger högra handens lillfinger över vänster hands pekfinger - alldelses för vingligt. Förra våren började jag plötsligt få väldiga smärtor i just högra handens lillfinger när jag svingade. I slutet av en runda kunde jag knappt slå. Kom alltid hem med ett ömmande svullet lillfinger. Katastrof! Vad göra? Eftersom jag hade konstant ont men ändå ville spela golf så började jag prova andra sätt att hålla i klubban. Jag provade att helt enkelt hålla i klubbskaftet som om jag höll i ett basebollträ (naturligtvis med tummarna i rätt läge). Det kändes ovant i början men jag fick inte ont i lillfingret. Dessutom kändes svingen ännu stadigare. Nu var det bara ett problem. Golf är ju känt för alla möjliga och omöjliga regler, skulle det vara tillåtet att hålla så här i klubbskaftet. Jag frågade vår pro och han sa "javisst det är ju basebollgreppet som är bra för unga golfare eller om man har ledbesvär" (precis som jag har). Jag drog en suck av lättnad. Nu kunde jag med gott samvete använda mig av mitt "nya" grepp som jag inte själv uppfunnit!
Tyfon satte stopp för golfinlägg
Ja, det förbaskade modemet la av på grund av ett väldigt kort strömavbrott strax innan det var dags att ge sig iväg till sista golfkkursen i tisdags kväll. När vi kom hem var det fortfarande ur funktion. Väntade ända till fredagen innan jag ringde Tyfon. Två timmar efter samtalet behagade modemet att hoppa igång igen. Nu ska jag försöka redovisa hur sista träningskvällen gick utan att ljuga för mycket om mina bedrifter. Kan bli svårt då det har gått 4 dagar sedan jag var i tennishallen och svingade drivern. Ok, det gick så där......Vår pro tyckte att jag bör inhandla en ny driver, precis som min man tycker. Det jag ändå lärde mig var att grundsvingen är den samma oavsett om jag svingar med en järnklubba eller träklubba. Skillnaden är att träklubban är bra mycket längre och att det då blir en större rörelse (det visste jag ju i och för sig redan). Jag har nog trott att svingen skulle vara lite lägre också, men icke så. Några halvbra svingar fick jag till, men man orkar inte stå och mata iväg så himla många bollar med en driver i ett sträck. Nu är kursen slut och det är bara att ge sig ut i skarpt läge så ofta och så mycket som möjligt. Längtar efter första riktiga rundan med långa fina slag över Kilaån både på första och nionde hålet. Jag tror faktiskt att jag fixar det bra i år!
Sista kvällen med gänget
Ikväll är det sista träningen i tennishallen med vår pro Peter. Fem veckor går fort. Vi ska ha med oss en träklubba, en järnklubba och puttern. Jag ska ta med min driver och min järnsjua (och puttern förstås). Hela förra säsongen slog jag för det mesta ut med min Cobra trä 5. Jag använde drivern endast på tre hål på hemmabanan. På Kiladalsslingan på hål 7 och 9. På Sågarbacken på hål 9. Varför då? Jo på dessa tre hål står man högt upp och slår ut från en matta.. För min del har det en stor psykologisk efffekt att vara i "överläge". På övriga hål när det är läge att använda en driver så kommer jag inte längre med drivern än med min Trä 5, snarare tvärtom. Dessutom träffar jag bättre med Trä femman. Hans tror att en ny Cobra driver skulle göra susen! Förmodligen handlar det övervägande om att förbättra min teknik, men då måste jag träna jättemycket och det vet jag inte om jag vill. Verkar enklare (men inte billigare) att köpa en ny klubba som är lättare att träffa/slå med. Dessutom finns det, en till mig närstående ung dam som ska ta grönt kort i sommar som behöver en driver. Min första säsong slog jag alltid ut med drivern och det gick jättebra då, spikraka men inte så långa slag. Vad ska jag då ha på mig för outfit i kväll :) ? Var på Intersport och fyndade i fredags efter tips från maken. Hittade en Röhnischtröja som kostat 480 kronor och som nu kostade 144 kronor. Ett par Nikebyxor som kostat 600 kronor och som jag gav 180 kronor för. Båda svarta med lite diskreta detaljer såsom utanpåfickor på byxbaken. Jag hatar verkligen när det bara är en bakficka på byxor. Det var halva reapriset. Sammanlagt 756 kronor i rabatt! Härligt stretchiga båda två och inte för tajta. På fötterna får det bli mina stadiga ecco-golfskor. Dom är svarta med snörning och vattenavvisande. Bra att ha vår och höst när det kan vara lite kallt och blött ute. När man ska slå med drivern är det bra att stå stadigt och någorlunda förankrad i underlaget. Av den anledningen tar jag golfskor ikväll. Att det blir dom svarta beror på att dom matchar kläderna jag ska ha på mig. Jag har också ett par tunnare golfskor. Nike utan snörning. Jättemjuka och sköna att ha när det är riktigt varmt ute. Dom är blå och vita. Hittills har jag klarat mig bra med två par skor. På vänsterhanden (jag är högerspelare) har jag oftast en vit Nike-handske. Vid regn eller vår/höst har jag handskar på båda händer av typen som blir som wettexdukar när dom blir blöta. Bra om man är lite klen i händerna. Ja, det var väl allt - återkommer i veckan om resultatet av kvällens övningar.
ps. Hans och jag fyndade också något till den unga dam som ska bli golfare i sommar - kanske får hon det i sitt påskägg ds.
Mina klubbor
På något konstigt sätt så känns det när det är dags att "byta upp sig" när det gäller golfklubbor. För min del inträffade det magiska ögonblicket i slutet av min tredje säsong sommaren 2007. Det är inte lätt att själv hitta rätt i klubbdjungeln, men jag fick god hjälp av min golfkompis Kerstin. Under tiden våra män utkämpade en golftävling så gick Kerstin och jag en sällskapsrunda, hon med sina relativt nya klubbor och jag med lite äldre. Säkert såg hon mig snegla på hennes bag med innehåll då och då. Plötsligt frågade Kerstin mig "vill du prova mina klubbor"? Om jag ville! Naturligtvis slog jag jättefina slag med Kerstins klubbor och vips hade jag bestämt mig vad jag ville ha i min bag. Nu var det bara ett hinder att komma förbi, skulle Hans tycka likadant. Eftersom vi har gemensam ekonomi så brukar vi diskutera innan vi gör lite dyrare inköp. När vi mötte upp efter våra respektive rundor så var Hans på gott humör - han vann sin match. Jag gratulerade honom och berättade raskt att jag hade provat Kerstins klubbor och att dom var underbara att slå med. Gjorde i princip jobbet. Naturligtvis tyckte Hans att det var jättekul. Helgen efter begav vi oss till Dormy i Barkarby utanför Stockholm. Där fanns årets modell - Cobra S9 med en bred härlig sula. Järnsetet jag köpte är från Sandwedge till Järn 6 och har grafitskaft. Dessutom köpte jag en Cobra Baffler, 29 grader. Eftersom jag inte är någon långtslående dam (trots min längd på 1.75) så är en baffler bra att ha på par 5 hål. Bafflern avger ett fantastiskt ljud när man träffar rätt och det händer ofta för den är väldigt förlåtande. Jag har också en Cobra Trä 5. Min putter köpte jag säsongen 2006, en Taylor Made Rossa Monza som tog ganska lång tid att vänja sig vid. Den kändes lite tung i början men nu tycker jag att den känns stadig och stabil. Nästa klubba att byta ut är drivern. För närvarande har jag en Wilson Deep Red, 12 grader. Månne det bli en i april när det är födelsedag? Vad gäller bollar så spelar jag för det mesta med Pinnacle Gold Lady. Mjuka bollar som sägs vara bra för oss med lite lägre svinghastighet. Dessutom går en del av inköpspriset till bröstcancerforskningen. Ja, det var själva hårdvaran, jag återkommer till mjukvaran - kläder och skor vid tillfälle. Nu ska vi fira sonens 19-års dag. Ja må han leva!
Flamingostilen
Vaknar med ett ryck, klockan är snart åtta och solen skiner. Yes, perfekt golfväder. Tar ett raskt skutt ur sängen - aj det stramar lite i ryggen. Kollar vädret ordentligt - några plusgrader, vindstilla och solsken. Plockar fram underställ, sport-bh, rejäla trosor och sportstrumpor. Grabbar tag i första strumpan för att medelst Flamingostilen dra på den. Flamingostilen används företrädesvis av folk över 50 som vill bevisa att de fortfarande är någorlunda viga och böjbara. Den går till på följande sätt: krök ryggen lätt, dra upp valfritt ben under dig, för båda armar med en strumpa i händerna ner mot foten på det böjda benet, pricka foten med strumpan och dra raskt på den (går automatiskt snabbt eftersom man inte kan stå så någon längre stund), gör likadant med den andra strumpan (och benet), klart. När jag var någonstans mitt i proceduren så sa det knak i ryggen och började göra väldigt ont, aj aj. Fick lov att sätta mig på sängen för att avsluta påklädnaden. Åt frukost med Hans och insåg att så mycket golf för min del skulle det inte bli i dag. Efter viss övertalning från Hans sida så beslöt jag mig för att i alla fall följa med och få en skön promenad. Jag stoppade ner min järnsjua och putter i makens bag. Väl framme vid golfbanan så kunde jag inte hålla mig längre än till första hålet, naturligtvis efter att vi passerat Nilen (jag menar Kilaån). Fick in en riktigt fin träff och bollen la sig mellan bunkern och green. Sedan fortsatte jag att promenera med ända till femte hålet. Då testade jag igen och fick till ett riktigt bra slag. Puttade lite också med blandat resultat. Hans spelade som vanligt bra, inte mycket att orda om.....När vi kom fram till nians hål hade jag hunnit bli ordentligt varm i kläderna och ville prova att slå ut med Hans driver. Peggade upp och blickade ut över en fantastisk vy för att sedan blicka ner på en rosa boll som låg där och hånflinade åt mig. Well, tänkte jag det må bära eller brista - ryggen hade ju redan brustit. Jag greppade ner (Hans är 1.94 och har klubbor därefter), startade backswingen, stannade till högst upp, tänkte tempo Lotta, allt handlar om tempo, började nedfarten, närmade mig den rosa tegelstenen (bollen) och lät drivern ramla igenom och upp på andra sidan. Wow, jag fick till det, bollen "carrade" ut på fairway! Av bara farten så slog jag sen över Kilaån med min järnsjua. Efter dessa bedrifter var jag slut både fysiskt och psykiskt. Snabbt in i bilen och hem. Jag måste säga att det ändå blev en lyckad premiär trots ryggont. Självförtroendet är ännu intakt! Förresten så fick jag inte tag på Anna Skipper igår, men några rundor på golfbanan nu i vår kanske löser mitt problem. Klubbvård får det bli imorgon - eller någon annan dag.
Här kommer lite "förtydlingar". Hemmaklubben heter Kiladalens Golfklubb (fd Åby Golfklubb). Rosa golfbollar fick jag av sonen till morsdagspresent för två år sedan, dom är jättefina. Jag använder dom bara vid speciella tillfällen.
Förberedelser
Nu i helgen är det hög tid att se över golfutrustningen. Ta fram bagen och (ursäkta) skaka ur eventuella övervintrande småkryp och smeksamt tvaga klubborna med milt såpavatten. Möjligtvis lite nagelborste här och där. Sy ihop ett och annat trasigt headcover. Ja jag vet, det borde jag ha gjort när säsongen tog slut förra året, men då ville jag inte se bageländet längre. Fylla på necessären med skavsårsplåster, alvedon och myggstift. Spegel, kam och läppglans icke att förglömma, plötsligt händer det - man vinner en tävling och blir plåtad. Kolla så att bollarna är vid god vigör (jag återkommer till vilken utrustning jag använder - det blir ett låångt kapitel). Just nu, så här innan jag ens har varit ute i reell miljö känns mitt golfspel helt fantastiskt bra. Jag vet precis hur swingen ska kännas. Allt handlar ju faktiskt bara om rätt TEMPO. Hittar man det så löser sig resten - jag lovar. Lite har jag tjyvtränat. Dels med Nintendo Wii och sedan går jag och min man Hans en kurs för vår pro Peter i tennishallen. Jag har avverkat 3 träningstillfällen inomhus. Med konstgräs, nada vind och en pro som håller i en så går det riktigt bra. Det finns inte heller någon Kilaå att korsa två gånger per varv i tennishallen. Något jag däremot vill skjuta framför mig ett tag till är genomgången av golf/fritidskläderna. Av någon underlig anledning så får jag lite kramp i magen när jag tänker på sommarkläder. Undrar om Anna Skipper har tid med mig. Få se, om 8 veckor är vi i mitten av maj ungefär, ja, det kan funka. Tjarå jag måste rusa och ringa!
Golf Golf Golf
Jaha, nu har även jag gjort DET - skaffat mig en egen blogg. Jag kan ju inte vara sämre än storasyster, dotter och systerdotter. Vad har då jag att tillföra denna värld som redan är proppmätt och spyfärdig av allt som skrivs på alla bloggar. Förmodligen inte särskilt mycket om ens något. Men, jag vet hur det känns att komma hem från en golfrunda och ha massor att prata om och då är en blogg ett utmärkt sätt att få ur sig ett och annat. När det gäller golf så tar samtalsämnet aldrig slut och jag menar aldrig. Visst pratar min man och jag mycket golf med varandra men ibland måste jag vara tyst och lyssna på hans utläggningar om hur lååångt han swingade idag och vilken fantastisk marginal just han hade när vi skulle över ån. Missförstå mig inte, jag är väldigt glad över hans framgångar men jag önskar att mina var lite större än vad dom hittills har varit. Så gott folk (närmaste släkten som har tillgång till en dator och internet) nu börjar säsongens golfäventyr, jag känner redan pressen på mig att här ska swingas långt (över Kilaån varje gång), här ska puttas perfekt här ska sänkas handikapp och här ska vinnas tävlingar.
