Ska nu försöka summera dagens golfhändelse. Den började hemma klockan åtta med havregrynsgröt och mjölk. En smörgås av osötat fullkornsbröd med solrosfrön på och lite bregott havssalt och ost. Ett glas färskpressad juice. Allt avrundat med lite kaffe. Det såg ut att bli en varm dag så klädseln fick bli därefter. Kjol, pikétröja och keps. Massor av solcreme 25. När vi kom fram till Solbacka stötte vi ihop med en gammal kompis till Hans. Således blev vi tre i bollen + min caddie Clara. Solbackas bana är ca 5,3 km lång enligt scorekortet. Jag hade fått för mig att banan skulle vara ganska lättspelad. Jag kan rätt och slätt säga att det var den mest utmanande bana jag spelat hittills! Både fysiskt och psykiskt. Ibland kände jag mig som en bergsget när jag förflyttade mig framåt. Min caddie fick slita hårt med bagvagnen. Jag fick lov att hjälpa henne ibland. Greenerna var dom konstigaste jag varit med om. Snabba och liksom krokiga. På golfspråk heter det ondulerade - men dom här var mer än bara ondulerade. Svårputtat med andra ord. Efter åtta hål dök en skön gammal träbänk upp invid en flera hundra år gammal ek. Hans kompis hade en termos kaffe med sig. Det smakade gott. När vi satt och fikade som bäst kom klubbens ordförande med klubbens äldste spelare ifatt oss. Den sistnämde 93 år! Vi kollade deras utslag från hål 9. Klubbordföranden missade sitt utslag och tog med sig en provisorisk boll, inte heller det ett bra utslag. 93-åringen pegade snyggt upp och slog en lugn fin sving med ett mycket bra resultat. Vi tog upp en spontanapplåd och han bugade gentilt åt vårt håll. En riktig gammeldags gentleman. 93 år, det innebär att jag kan spela golf i minst 40 år till - himla bra alltså. Herrarna höll undan bra till 18:e hålet och satt och fikade när vi var färdiga. Så till själva spelet: Jag fick lov att slå ut med min baffler idag, inget annat fungerade. Jag besökte nära nog en bunker på varje hål, dock hade jag inga problem att komma ur dom. Jag var även i ett sidovattenhinder vid ett tillfälle. En gång höll jag på att förlora mitt goda humör. Det var på hål 16. Greenen låg uppe på en platå. Två gånger slog jag upp och hamnade i greenkanten. Tyvärr rullade bollen tillbaka ner och hamnade längre ifrån för varje gång. Tredje gången gillt, men då hade jag förbrukat lite för många slag. Vad gjorde min caddie under tiden - försökte hålla sig för skratt utan att lyckas. Solbacka var verkligen en bana jag underskattat. Hans och jag ska spela SN-golfen i år och en av deltävlingarna går här. Nu vet jag vad som väntar! I morgon är det vilodag igen och på söndag är det partävling på hemmaklubben. Det blir sovmorgon för tävlingen börjar först klockan 12. Rapport kommer söndag kväll. Trevlig helg!

Trackback-URL för detta inlägg: