Idag var det hög tid för mig och Hans att träna inför partävlingen den 29 juni. Tävlingen spelas som greensomespel. Båda slår ut och så väljer man vilken boll man ska fortsätta att spela hålet på. Man slår vartannat slag. Samma procedur nästa hål. Dagen till ära fick jag en alldeles egen caddie. Visserligen outbildad (när det gäller just det) men i alla fall någon som skulle dra/skjuta min bagvagn och möjligtvis räcka mig en klubba (rätt förhoppningsvis) när jag bad om det. Tävlingen den 29 juni går på båda våra banor. Vi bestämde oss för att träna på Kiladalsslingan.  Jag såg fram emot att lätt studsa uppför mördarbacken med bara mig själv som last. Hans första utslag blev bra men lite kort för mig att slå över som andra slag. Mitt utslag blev inte bra. Det innebar att jag slog ned Hans boll till åkanten och han sen slog över på tredje slaget. Sedan tog jag järnnian och lade bollen fint på greenen. Därefter puttade vi varsin gång. Andra hålet fick vi par på, där sänkte jag en lång putt. I stort sett så spelade vi bra. Någon liten miss här och där, men jag tror att Hans tyckte att jag skötte mig ganska bra. Nu gäller det bara att var avslappnad på själva tävlingen också. Så till min caddie. Well - det finns nog bättre caddies. Dock tror jag att hon gjorde sitt bästa. Hon var lite seg ibland. Inte riktigt på. Förmodligen inte medvetet. För min del var mördabacken utan vagn en bagatell idag - caddien tyckte att den var lite jobbig. Ibland fick jag en på gränsen till näsvis kommentar typ "står jag tillräckligt nära med bagen nu" eller "det är väl inte så lätt att veta". Jag klagar inte, jag är nöjd med caddien. För övrigt hade vi några trevliga timmar tillsammans på golfbanan. Jag skulle gärna använda Clara som caddie igen - om hon nu skulle vilja det!

Trackback-URL för detta inlägg: