Pyttsan! Det får man inte när det regnar och alla dessutom eldar med sur ved och jag därtill promenerar (springer gatlopp) med Hans. Jag ska väl för all del inte klaga - det kunde ha varit värre. Vi hade kunnat befinna oss i vårt elljusspår bland diverse hemska vilddjur. Det finns både älgar och vildsvin där. Säkert annat också som jag inte ens vill nämna här. Valet till nästa gång vi ska promenera/rusa fram får nog ändå bli elljusspåret. Luften är betydligt friskare där än i samhället. När man går spåret och ska under motorvägen måste man gå igenom en jättelång rund tunnel/trumma. Den är svagt belyst. Förra gången vi gick där när det var mörkt ute trodde jag att det var smartast att gå efter Hans. Gissa om jag var rädd, jag vågade inte vända mig om en enda gång. Hans som är stor lyckades mörklägga hela tunneln med sin kropp framåt. Bakom mig tyckte jag att jag hörde både det ena och det andra. När vi gick tillbaka sa jag att jag ville gå först. Hans log lite. Det var mycket bättre att gå först. Vid ett senare tillfälle fick jag av Clara höra vad Hans hade haft roligt åt. Han hade tänkt säga att "det är bra om du kommer först ut ur tunneln ifall det kommer en stor vildsvinsgalt". Tack för det! Nu vet jag inte hur jag ska gå nästa gång, först eller sist. Jag har en plan, jag går först nästan hela vägen och precis sista biten får Hans gå först och ta emot vildsvinsgalten. Det gäller att vara listig när man är mörkrädd.
Imorgon är jag ledig, då blir det en lätt sovmorgon, lite lätt styrketräning och en lätt lunch. Lite lätt frisk luft på dagen.

VI SYNS I ELLJUSSPÅRET

Trackback-URL för detta inlägg: