Det blir ingen Nyårsafton i glada släktingars lag i kväll. Det är förkylt. Både Clara och jag är hängiga. Det får bli en stilla tre-rätters hemma i salongen. 

◊ Hans Räkcoctail med Avocadomousse
◊ Älgfilé med Karl Johan svamp och Hasselbackspotatis
◊ Vaniljglass med Varm Chokladsås och Exotiska frukter 

Kafffe och konjak/likör lite senare

Gott Nytt År med förhoppning om ett riktigt bra GOLF-ÅR 2009...

Igår var det dags för en tur till den stora klädbunkern i Vingåker. Hela familjen var i stort behov av något/några klädesplagg och väskor. Vi kom iväg ca 40 minuter efter utsatt tid. Bra jobbat av fyra osynkade individer. Väl framme blev det kaffe och smörgås för att få lite shoppingenergi. I somras när Hans och jag var där fanns det inte så mycket som föll mig i i smaken. Dessutom var det mesta i väldigt små storlekar, 34 och 36. Är man som jag 1,75 och normalbyggd så behöver man typ storlek 40. Igår fanns det ett helt annat utbud. Hur mycket som helst i min storlek. Det blev en kort fin kjol av märket In Wear i grått med massor av fickor och blixtlås och annat. Lite träningskläder därtill av märket Casall. Emil hittade snowboardkläder till bra pris och Hans köpte Lewisjeans. Ett par svarta och ett par blå. Claras klädköp finns att läsa om på hennes blogg. I skoaffären bredvid outletaffären hittade jag ett par stövlar med 30% rabatt. Efter 2,5 timme var vi färdiga och begav oss till Hans syster. Där fick vi god julmat och hade en trevlig kväll. Hennes söta katt Ali Baba såg jag inte röken av. Han gillar inte när det är för mycket folk, vi var 10. När jag är där själv kommer han alltid fram och vill bli klappad och ibland ligga i knät. Idag har Clara och jag varit och klippt oss. Det blev inga större förändringar av frisyrerna utan ordentliga genomklippningar av slitna toppar. Jag ska fortsätta att ha långt hår ett tag till. Trivs väldigt bra med det och det är väldigt lättskött. Bara att tvätta och torka. När jag var yngre tyckte jag att man kunde ha långt hår tills man var typ 30-35. Den åldern har jag passerat med råge. Jag har bett mina barn säga till mig när det är dags att kapa håret, jag vill inte se ut som en gammal häxa eller en övervintrad hippie. Nu är det dags för en skön kvällspromenad och därefter lite spikmatta.  


JAG OCH ALI BABA

Igår tog vi (Hans, Clara o jag) oss en välbehövlig promenad i trakten. Vädret var bra, bara lite lätt dis och runt noll grader. Vi startade hemmavid och kom i mål hemma. Ingen gick vilse den här gången...Hela rundan tog ca 1 timme och en kvart och var 7 kilometer. Jag tvingade oss att göra några stopp här och där för att fotografera. Någon påstod att jag hade tagit med kameran för att få chansen att vila lite. Ont förtal! Det var ganska länge sedan jag gick småvägarna bakom golfbanan. Det hade vuxit upp ett och annat nybyggt hus. Fantastiskt fint att bo uppe på berget med utsikt ut över Kiladalen och "Nilen". Väl hemkomna åt vi julmat och sedan tog vi oss en välbehövlig eftermiddagslur. Allt för att orka titta på film senare på kvällen. Nu har vi bara lite på sista delen av "Sagan om Ringen" kvar att se. Den ser vi varje jul sedan böckerna blev film. Idag har Clara och jag varit och shoppat lite i stan. Vi hittade ett och annat trevligt. Köpte också födelsedagspresenter åt en 12-årig tjej i släkten. Hoppas att hon blir glad för presenterna vi hittade. Lite rosa och lite annat. Annars har jag ägnat mig åt ett jätteroligt datorspel - ett sk "Hidden Object Game" - som jag fått av Clara. Minst lika bra som korsord för en något trött och gammal hjärna.
Här kommer lite fina vilobilder - jag menar vinterbilder från min enkla digitalkamera.

VACKER STENGÄRDESGÅRD


BERBERIS INTE RÖNNBÄR


RINNANDE VATTEN SOM SKAPAR VACKER ISKONST
(i bakgrunde skymtar Nilen vid nionde hålet - yack)

Del 1 är klart. Granen är klädd, alla julbonader och julsaker är framme. Julmaten är färdiglagad. Klapparna är inslagna och ligger under granen. Nu är det dags för Del 2. Äta, äta och äta. Öppna julklappar. Titta på filmer till långt in på nattkröken tillsammans. Äta lite till. Idag är vi bara hemma för oss själva. Imorgon blir det besök hos pappa/svärfar/morfar. Han får besök idag så det räcker av övriga barn/barnbarn/barnbarnsbarn. Han tyckte att det var bättre att dela upp besöken lite och det tyckte jag också. Sen blir det en tur till Hans föräldrar och syskon en annan dag. Vi ska i alla fall inte stressa med någonting nu. Några sköna (välbehövliga) promenader ska det nog också kunna bli. Hans och Clara är just ute på en.
ps. Del 3 är när julen ska städas ut, inte lika roligt men ack så nödvändigt ds.

Nu önskar jag er en riktigt skön jul med hjälp av The Pogues och Kirsty MacColl som sjunger 
Fairytale Of New York
Texten är inspirerad av J.P. Donleavys roman med samma namn och handlar om två bortflyttade fattiga irländare som minns och gnabbas litet under en julhelg i New York.
ps. Försök att inte stirra på sångaren Shane McGowans avsaknad av tänder - lyssna istället (väldigt svårt att låta bli att titta) ds.



För att balansera upp det hela lite och inte låta sångarfyllot i The Pogues få hela julaftonsinlägget får Amy Dimond komma med i min julhälsning också. Hon får stå för det ljusa och goda i denna värld.

Allt går att kombinera. Idag har vi lagat lite julmat. Janssons Frestelse och Morotslåda. När jag skulle strimla potatisen till Jansson satte jag skäraren i matberedaren åt fel håll. Det resulterade i ett antal potatisskivor. Dom använde jag till en Kaviarlåda som min mor brukade laga. Ingredienserna i den är potatis i skivor, kaviar, lök och grädde. Veteströ och smör i skivor till sist. In i ugnen ca 50 minuter i 225 grader. För övrigt hjälptes vi åt idag. Clara och Emil städade huset, Hans handlade och gjorde det sista på de nyrenoverade dörrarna. Dom blev jättefina. Jag strök, tvättade och gjorde lite annat hushållsbestyr. Alldeles nyss fick jag en ny frisyr. Clara har en trippeltång. En locktång som gör vågor i håret. Hon har fixat fullt med vågor i mitt hår. Vi får väl se om det är några kvar i morgon bitti. Hans och jag jobbar imorgon så kidsen får en lugn dag. Clara har dock lovar att fixa till frisyren innan jag åker till arbetet om det behövs. Spikmattan har jag nu använt i 4 dagar. Den är verkligen bra. Jag tar ett pass innan jag ska sova och min onda axel besvärar mig inte alls på natten. Jag har fortfarande min mogonrock mellan spikarna och min rygg. Ska så småningom byta till en gammal t-shirt. Just nu skriver jag på en 12- tums laptop. Det är Claras pojkväns dator. Själv är han i Thailand med sin familj och har ingen större nytta av sin dator - men det har jag. När han kommer hit den 6 januari ska han få god julmat som tack för lånet. Jag vet vad han tycker om på julbordet. Nu har jag inte tid att skriva mer, måste ner till Hans. Han är i full gång med Guitar Hero och han får inte hinna träna för mycket...

En ganska tung och klumpig manick



Den här frisyren har jag nog bara om Clara är frisör - är inte
mycket för att fixa med mitt eget hår

Hans julklapp från sitt arbete kom idag. Jag har just pumpat upp den så träningspasset för dagen kan anses vara utfört. Mina biceps brinner (eller platsen där dom ska befinna sig). Ska nu leta lite på nätet efter braiga övningar. Några exempel var med i ett litet häfte. Jag har redan provat att sitta/ligga på pilatesbollen. Det hela slutade med att jag rullade av och Hans bröt ihop av skratt. Innan han ens har kört kvällens spikmattepass. Tack och lov rullade jag av med stil (delade meningar om det) och slog mig inte. En sak är klar och det är att våra nyaste leksaker en spikmatta och en uppblåst gummiboll inte får vistas i samma rum!


SÅ HÄR FÖRSÖKTE JAG GÖRA  OCH RULLADE AV FORTARE ÄN KVICKT :)

Nu är den inhandlad. SPIKMATTAN. Årets julklapp (i alla fall hemma hos oss). Den är även upp-packad, eller aldrig inslagen. Hans började, artig som han är. Jag tänkte som så att om han inte skriker allt för mycket och klarar 10 minuter så gör nog jag också det. Han klagade lite i början, sa att jag aldrig skulle klara av det hela. Efter att han använt den ca 5 minuter klingade smärtorna av och efter 10 minuter sa han att det kändes hyfsat. Efter 15 minuter gjorde det inte ont längre, förmodligen hade lyckohormonerna♥ gjort sitt intåg vid det laget. En halvtimme efter behandlingen blev allt jätteroligt. Det var längesen Hans skrattade så mycket åt ingenting. Det smittade av sig så jag skrattade också åt ingenting. Vi hade väldigt roligt åt någonting...Det hela slutade med kramp i magen och käkarna för min del av allt skratt. Hans som var avslappnad klarade skrattanfallet bättre. Sen var det min tur att testa tingesten. På en madrass och med en frottémorgonrock på mig. Det gjorde inte alls ont att ligga på mattan med spikar. Jag satsade på 15 minuter. Under den tiden hann det hända mycket i kroppen. Olika känslor och tryck och ryck. Efter ca 10 minuter inträdde ett stort lugn och jag blev väldigt avslappnad. Ända till jag hörde Hans sjunga "Rudolf med röda mulen" med hög röst från köket. Då fick jag världens fnitteranfall - på spikmattan. Allt slutade dock gott. Ska bli spännande att se om det här får några positiva effekter på sikt. Fortsättning följer!


NU VET JAG VARFÖR FAKIRER INKLUSIVE HANS (JUST NU) ANDAS SÅ SÄLLAN
DET GÖR SÅ FÖRBENAT ONT ATT LIGGA PÅ SPIKAR


Endorfinerna och oxytocinet  i kroppen frigörs när man ligger på spikmattan. Bra som smärtlindring, avslappning och allmänt välbefinnande. Man ska ligga på mattan 20-40 minuter. Varje dag om man så vill.

Pyttsan! Det får man inte när det regnar och alla dessutom eldar med sur ved och jag därtill promenerar (springer gatlopp) med Hans. Jag ska väl för all del inte klaga - det kunde ha varit värre. Vi hade kunnat befinna oss i vårt elljusspår bland diverse hemska vilddjur. Det finns både älgar och vildsvin där. Säkert annat också som jag inte ens vill nämna här. Valet till nästa gång vi ska promenera/rusa fram får nog ändå bli elljusspåret. Luften är betydligt friskare där än i samhället. När man går spåret och ska under motorvägen måste man gå igenom en jättelång rund tunnel/trumma. Den är svagt belyst. Förra gången vi gick där när det var mörkt ute trodde jag att det var smartast att gå efter Hans. Gissa om jag var rädd, jag vågade inte vända mig om en enda gång. Hans som är stor lyckades mörklägga hela tunneln med sin kropp framåt. Bakom mig tyckte jag att jag hörde både det ena och det andra. När vi gick tillbaka sa jag att jag ville gå först. Hans log lite. Det var mycket bättre att gå först. Vid ett senare tillfälle fick jag av Clara höra vad Hans hade haft roligt åt. Han hade tänkt säga att "det är bra om du kommer först ut ur tunneln ifall det kommer en stor vildsvinsgalt". Tack för det! Nu vet jag inte hur jag ska gå nästa gång, först eller sist. Jag har en plan, jag går först nästan hela vägen och precis sista biten får Hans gå först och ta emot vildsvinsgalten. Det gäller att vara listig när man är mörkrädd.
Imorgon är jag ledig, då blir det en lätt sovmorgon, lite lätt styrketräning och en lätt lunch. Lite lätt frisk luft på dagen.

VI SYNS I ELLJUSSPÅRET

Förr i tiden älskade jag att skicka julkort. Det var minst lika roligt att få julkort också. Jag skickade till släkt, vänner och arbetskamrater (i och för sig - vilka andra brukar man skicka till?). Veckan före jul skrev jag så pennan glödde och slickade kuvert och frimärken så tungan med jämna mellanrum fastnade i gomen. Då fanns det bara en sak att göra - dricka en massa julmust. I år har jag skrivit fyra julkort. Alla till släktingar i Finland (på min mors sida) som jag inte har träffat på ganska många år. Det är till två kusiner, en morbror och en faster.  I år skriver jag korten både från mig och från pappa. En del andra tänker jag skicka julkort till på annat sätt, nämligen via mail eller liknande. För många år sedan sydde jag en fin tomte med en stor ficka på magen avsedd att stoppa julkort i. Den sitter på samma plats på väggen varje jul. Eftersom jag knappt skickar några kort så får jag ju heller inte så många. Tomten vill jag dock ha framme. Det är ganska kul att läsa gamla julkort som är typ 10 år gamla ungefär.

Nu är det inte många dagar kvar innan småmonstrena kommer hem. Deras rum är julpyntade (lite lagom) med adventsstjärnor och ljusstakar. I Emils "nya" rum finns det en rejäl grenkontakt för alla tekniska installationer han har med sig. I Claras "nygamla" rum finns snart en ny skön madrass till bäddsoffan. Tomtar och annat får dom fixa till själva efter behov.


Nya fina adventsstjärnor till barnen

Hans målar för fullt och räknar med att bli klar den här veckan. Tack SMHI för att det inte har varit golfväder på ett tag nu!

Till helgen blir det lite matlagning och annat. Vi är ju fyra som kan hjälpas åt. Det blir nog jul i år också...


Kanske någon klapp är inhandlad och ligger på "höga skåpet"

För några dagar sedan satt jag och pratade med några som har barn i åldrarna 3-12. Beklagade mig lite över att det är slut på alla lussetåg och andra roliga saker i samband med skollov osv. Clara och Emil sköter ju exempelvis sitt lussefirande VÄLDIGT BRA själva sedan många år. Det är bara det mysiga/roliga jag minns av alla saker barnen skulle vara med på från 2 års ålder och upp till högstadiet. Människan har ju en fantastisk förmåga att förtränga obehagligheter och diverse trauman. Nåväl idag när jag kom till pappa på äldreboendet för att dricka eftermiddagskaffe blev jag glatt överraskad eftersom det skulle komma ett luciatåg och sjunga. Jag jagade upp papsen ur bingen och rejsade ut i allrummet med rullstolen för att få en bra plats. Med pappa och mig var vi ca 20 personer i varierande skick som förväntansfullt väntade på luciasången. Först kom en fiolspelande lärare, strax efter kom lucian med fyra tärnor och en ensam stjärngosse. Alla sjöng vackert och fiolen spelade alla toner rätt. Jag fick en tår i ögat då jag blev glad för pappas och de andras skull (ok även för min egen del) att få möjligheten att se och höra ett levande luciatåg. Efter uppträdandet gjorde pappa och jag som vi brukar, dricker kaffe med gott bröd till. Efter det sitter pappa i sin stol och jag snor hans säng och småslumrar en stund. Passar oss perfekt. Han håller låda ganska bra och jag bara muttrar ett svar då och då. Idag försökte jag utforska om han har blivit lite senil - typ. Vi pratar alltid klartext med varandra så frågan jag ställde behövdes inte lindas in i nåt tjafs. Jag frågade om han nån gång inte riktigt vet vem han är eller var han är. Han svarade att det ännu inte har hänt men att han ska säga till om det skulle hända. Då kom vi utsökt in på frågan om han skulle märka om det skulle hända...Sen fick jag naturligtvis tillbaka när pappa frågade mig "du då har du märkt det nån gång?" Han är 87 och jag är 53 och tidigare har jag fattat att livet inte slut vid 30 men nu har jag också fattat att det inte är slut förrän det är slut - en härlig känsla!

FÖR ATT KOMMA I LITE/VÄLDIGT LITE JULSTÄMNING BJUDER JAG HÄR PÅ SEX PISTOLS MED
"JINGLE BELLS"
DEN SOM PALLAR LYSSNA PÅ HELA HAR BEGÅVATS MED STORT TÅLAMOD OCH ÄR FÖRMODLIGEN
TOTALT TONDÖV


Har för övrigt den här som ringsignal på mobilen - Tack Pellen o Clara

På coolstuff.se finns det många fina julklappar att köpa med anknytning till golf. Både för praktisk träning och mental avslappning. Här är två tips, en klapp till far och en till mor.

JULKLAPPSTIPS TILL FAR

JULKLAPPSTIPS TILL MOR

I OCH FÖR SIG KAN JAG TÄNKA MIG ATT ANVÄNDA FARS JULKLAPP OCH FAR KAN NOG TÄNKA SIG ATT BLI RAFFSAD I HUVUDET AV MORS JULKLAPP

December är en månad när jag nynnar julsånger. Övriga året är repertoaren blandad. Oftast blir det något jag precis hört eller något vi tränat på i Gospelkören. Ibland sammanfaller de två, det vill säga julsång och träning i kören. Vi sjunger inte bara gospel i kören, sist sjöng vi "Rudolf med röda mulen". I stämmor och i olika takt men ändå i takt så att säga. Jag tyckte det var jättekul och naturligtvis tyckte min kära syster att det var pest och pina.
På jobbet försöker jag behärska mig och inte nynna så högt. Fick ju lite småkommentarer när jag varit på "Mamma Mia" och inte kunde vara tyst på ett par dagar efter det.
Åter till Rudolf. I lördags var det dags att röja ur pappas lägenhet (honom har vi röjt iväg till äldreboende där han trivs förträffligt). Hans och min systers man Janne stod för muskelarbetet, bar möbler mm. Min syster packade prylar och jag kokade kaffe, såg till att stämningen var god och sjöng...Rudolf med röda mulen trallala hette en helt vanlig ren trallala som blivit kall om mulen trallalla därav kom dess röda sken trallala...
Min syster var INTE glad men kunde inte hindra mig. När man är småsyster finns det alltid knep att ta till för att reta sin äldre syster även i vår ålder. Förrester så tror jag att hon egentligen gillar sången.

Här kommer den på allas begäran - varsågoda och njut!


Rudolf och Peter Settman

För några år sedan lyssnade jag på en av Emils CD-skivor av en slump. Plötsligt fick jag höra helt fantastisk musik. Jag lyssnade om och om igen. När Emil kom hem från skolan och vi fikade sa jag "nu vet jag vilken låt som är bäst i världen". Han sa lite överlägset från son till mor "tror jag knappast, vilken skulle det va?". Den ömma modern sade "Fade to Black med Metallica". Sonen= STORT HAKSLÄPP MEDDELST TUNGHÄFTA! Efter en kort stund sa Emil "ja, du har rätt".
Det jag inte gillar med låten är den mörka texten, är inte riktigt lagd åt det tungsinta hållet. Det är musiken jag framförallt tycker är fantastiskt bra.

Den blir inte sämre när sonen♥ spelar låten på sin Gibson SG. 

Den gemensamma nämnaren i "Rudolf med röda mulen",  världens bästa låt "Fade to Black" med Metallica och GOLF är väl att det finns "mörka" partier i alla tre. Ytterliggare förklaring är nog inte nödvändig.


Rudolf och Metallica

Det är en ansenlig samling som sträcker sig över 60 år. Nu har jag den hemma hos mig. Det är kokböcker, mattidskrifter, egna anteckningsböcker, A4 papper och lappar i olika storlekar. En del mat och kakbak kan skönjas här och där i papprena. Eftersom mamma var från Finland så finns det en hel del finska recept. Det mesta är dock skrivet på svenska. En specialitét som mamma alltid lagade till jul var morotslåda. När Emil var drygt två år fick han smaka på smeten innan allt åkte in i ugnen för att långsamt bakas färdigt. Sedan dess älskar han morotslåda. Tack och lov är han inte så kräsen så både Hans och min variant duger bra. Mamma gjorde också kålrotslåda som var fantastiskt god. Den brukar Hans och jag göra till jul och den blir god. Alla vi barn och barnbarn fick också till jul en stor burk med småkakor. Då var det verkligen julafton. Vi fick också varsitt stort pepparkakshjärta med vårt namn och "God Jul" spritsat med vit glasyr. Iband när mamma hade spritsat 6-7 "God Jul" började finskan ta över. Då kunde det på ett hjärta stå "Gud Jul" istället. Den som är välbevandrad i finska vet att "U" uttalas som "O". Det godaste har jag sparat till sist. Mammas "Ris à la Malta". Alltid i samma stora skål. Risgrynsgröt, vispad grädde och jordgubbssylt. Inget annat! Hur mätta vi än var så måste skålen vara tom innan vi lämnade bordet. Det var kämpigt många gånger men jag drog verkligen mitt strå till stacken det kan jag lova. I julhelgen ska jag sätta mig i lugn och ro och gå igenom alla recept. Kanske Clara vill vara med och gå igenom dom också. Dricka lite glögg och minnas mamma/mormor när hon var som bäst.

Nu är stegtävlingen på mitt arbete avgjord. Det blev guldmedalj för mitt lag STEGMODELLERNA. Carins (min golfkompis) lag GENGÅNGARNA kom på en hedrande andraplats. Jag tror att det är den första guldmedalj som jag fått. Tävlingen avslutades den 30 november och var stenhård in i det sista. Carins och mitt lag turades om att ha förstaplatsen den sista veckan.
Slutresultat:
Stegmodellerna 15 084 106 steg           10 558.87 km
Gengångarna     15 057 274 steg           10 540.09 km

För att glädja Carin kan jag väl tillägga att hon vann över mig.
Carin     1 618 219 steg       1 132.75 km          
Lotta     1 451 484 steg       1 016.04 km          

Den som gick allra längst gick 2 933 095 steg och 2 053.17 km från laget FRAMGÅNGARNA. Det belönades med en statyett.

Att laget SENGÅNGARNA kom sist kanske inte är så konstigt.

Guldmedaljen som är av prima choklad har jag lyckats spara till idag trots att jag fick den igår. Var ju tvungen att fotografera den idag. Nu lever den farligt kan jag säga!

Tilläggas bör att vi startade vår tävling i Stockholm och drunknade strax utanför Singapore...

Sedan länge länge tittar jag på julkalendern på TV varje år. Innan jag hade barn tittade jag själv, när jag hade barn (hemmaboendes) tittade jag med dom, nu när dom flyttat tittar jag själv igen. Årets kalender "Skägget i Brevlådan" vet jag inte om jag är så förtjust i. Den ser nästan ut som en serieteckning ibland. Vi får väl se, jag ska ge den en chans i alla fall.

Mina favoriter genom åren är i rangordning:

1999 ♥Julens Hjältar♥
2007 En riktig Jul
1967/1976 Teskedsgumman
1991 Sunes Jul
1984 Julstrul med Staffan och Bengt
1979 Trolltider
1977 Fem myror är fler än fyra elefanter
1997 Pelle Svanslös
1993 Tomtemaskinen
2006 Lassemajas Detektivbyrå

Julens Hjältar handlar om följande:
Det lackas mot jul. Förberedelserna är i full gång hos den julälskande familjen. Julgransprydnaderna i sin låda plockas ner från vinden. Genom en olyckshändelse trillar Julsakslådan ut genom fönstret och hamnar i soprummet där många faror hotar.

Den största faran av dem alla är Stora Tuggen - sopbilen som kan innebära slutet för julsakerna. I röran i soprummet finns också en annorlunda figur, som kallar sig för Julhund. Är han verkligen en Julhund? Tillsammans beslutar de sig för att till varje pris ta sig tillbaka till lägenheten igen. Men hur skall de gå till?
Naturligtvis lyckas de till sist komma tillbaka till familjen. Det var många gånger jag satt och höll andan när sopbilen kom och julgransprydnaderna lyckades klara sig i sista stund.

Julhunden spelas av Jonas Karlsson och han har en Hammarbydräkt på sig (tyvärr). Han är i alla fall den stora behållningen i kalendern.
Tror nästan att han blev upptäckt som skådespelare just i julkalendern... =)