I förrförra inlägget skrev jag visst att jag har kommit fram till att det är bättre att spela golf i regn än i ökenhetta. Då menade jag inte vilket regn som helst. Idag på eftermiddagen skulle Hans, jag och några till egentligen ha spelat golf på Jönåkers GK. Det blir inget av med det. Hur bra regnkläder och regnhandskar jag än har så ställer vi in eftermiddagens övningar. Dock vet jag EN person som nog skulle kunna tänka sig att spela ändå och som ännu inte har gett upp hoppet om en trevlig golfrunda idag. Han heter Hans och råkar vara min man! För honom finns det inte många tillfällen då han kastar in handsken och avstår en runda. För min del så handlar golfen inte bara om själva spelet. Jag vill förutom det också ha skapligt väder och själv vara i någorlunda skick när jag ger mig ut på banan. Sen jag började arbeta för två och en halv vecka sedan har det inte blivit så mycket golf. Andra saker har kommit före. Först och främst jobbet. Sen har det varit en hel del pyssel inför sonens flytt till Linköping. Det känns både kul och lite mindre kul att han ska flytta. Jag tror nog att det kommer att bli ganska skönt att bara vara Hans och jag framöver. Förmodligen är det trevligt om barnen kommer och hälsar på ibland. Emil har kvar ett rum här hemma tills vidare. När Clara kommer hem finns det plats för henne också. Det kommer alltid att finnas plats för barn och pojk/flickvänner. Så småningom (jag hoppas att det dröjer länge) för barnbarn också. Nu ska jag gå en trappa ner och träna puttning. På vardagsrumsmattan med en "specialkopp". Det funkar riktigt bra. Lördagens tävling närmar sig och jag har inte tränat någonting. Antingen är det bra eller så är det dåligt. På den nivå jag befinner mig spelar det nog inte så stor roll (det kallas självbedrägeri). Vi hörs!

Trackback-URL för detta inlägg: