Än en gång hade vi (Hans och jag) tur med vädret. Sol och skugga om vartannat och lite blåsigt. Kroppen i ganska gott skick. Det var förutsättningarna när jag slog ut på Östra banan på Nyköpings GK igår klockan 11:08. Dock var banan bitvis väldigt blöt. Inga gratismeter med andra ord. Första utslaget vid shoppen kan vara lite läskigt om det är mycket folk i farten. Turligt nog så var det inte det. Jag fick på en bra träff och fick mina två poäng på det hålet och på nästa. På tredje hålet lyckades jag skrapa ihop tre poäng. Därmed hade jag en solklar ledning över Hans efter tre hål med ett poäng. Sen var det slut på det roliga. Hål fyra gav inga poäng. Däremot fick Hans tre poäng där. De första nio hålen slutade till fördel för Hans med ynka två poäng. Han fick 18 poäng och jag 16. Tilläggas bör kanske att Hans hade 6 extra slag på de första nio hålen och jag hade 18 slag. Som vanligt är det ju arton hål som räknas och räknar man så - så vann Hans med några få poäng. Han spelade precis på sitt handicap och jag något sämre än mitt. Hans hade sammanlagt 13 extraslag och jag hade 37. Dock hamnade jag inom buffertzonen för att inte höjas. Jag har fortfarande 35 i handicap. Det svåraste hålet (13) som har index 1 var fantastiskt vackert. Det var 304 meter långt för mig. Gott om fairwaybunkrar och en vacker damm strax innan greenen till vänster. Samtidigt sluttade allt ner mot dammen. Eftersom det var första gången jag spelade där så förstod jag inte hur svårt det egentligen var. Dock höll jag mig på högra kanten hela tiden. Min nya chipper skötte sig dessutom bra. Jag gick därifrån med tre poäng. Bara två slag över par alltså! Det var bara vid ett tillfälle igår som jag blev riktigt stressad. Känsliga personer typ min storasyster kan hoppa över detta! Det var vid kiosken efter hål nio när vi skulle äta en smörgås och dricka kaffe. Jisses vad getingar det fanns där. Alla ville sitta på min smörgås som bestod av grovt rågbröd med stekt ägg och falukorv.  Det hela slutade med att jag fick jogga fram och tillbaka i sicksack och ta en tugga i farten. Hela tiden med 10-15 getingar efter mig och min smörgås. Naturligtvis kan något sådant inte sluta riktigt lyckligt. I ett sista desperat försök att bli av med en geting som landat på min hand försökte jag vifta iväg den - med en full kaffemugg i handen...Just det, det gick inte så bra. Jag blev i alla fall inte stucken och fick i mig mackan. Här kan U-K börja läsa igen! Det var nog årets snabbaste fikarast på golfbanan, både tidsmässigt och rörelsemässigt. Den längsta har jag nog också gjort - den på Gripsholmsbanan på vår bröllopsdag när det var 40 grader varmt och vindstilla. Åter till Östra banan Som vanligt tappade jag energi efter ungefär 10 hål. Med hjälp av min coach kämpade jag på ändå. När jag blir så där sjukt trött så känns det som jag är på väg till min egen avrättning. Tyvärr är det nog något jag får leva med. Det går att spela bra golf ändå men det kräver en sjujävla vilja - hela tiden. Nu är det ju tur att jag tycker att det är så himla kul med golf annars hade jag aldrig hållit på med det. I längden tror jag att jag så småningom kommer att klara en 18-håls runda och vara fokuserad hela tiden. Ju bättre teknik jag får dessto mindre energi behöver jag göra av med vi varje slag. Så det så! På det sista hålet lyckades jag återigen få tre poäng. Det var ett par tre hål på 140 meter. Hela rundan inklusive getingfika tog 4 timmar. Om jag gör en snabb jämförelse med hur jag spelade i början på säsongen mot nu så har det hänt väldigt mycket. Både utslag, fariwayslag, inspel och puttning går mycket bättre. Det hänger mest på konditionen nu. Att jag ska kunna sänka mig alltså!

Trackback-URL för detta inlägg: