Nu har resan till Linköping blivit än mer angenäm. Det är inte bara träff med de rara barnen och dotterns pojkvän som hägrar. Ungefär halvvägs dit kan man göra ett stopp vid en mycket angenäm affär. DORMY har öppnat en affär i Norrköping precis bredvid Bauhaus. Alldeles lagom att "bita av" resan till Linköping där. Idag gjorde vi vårt första besök i affären. Det var första gången som jag inte kände något behov av att köpa något av större värde - typ klubbor, skor eller kläder. Just nu har jag precis allt jag behöver. Jag hittade dock två par strumpor till halva priset och en golfboll i rosa metallic. Dessutom en liten finurlig tyngd man ska spänna fast på sin järnklubbba för att träna svingen bättre. Säkert helt fantastiskt bra...Hans köpte nya skor, han avverkar skor som en elittravhäst. Han hittade också sina favoritbollar till ett bra pris. Till Linköping hade vi med en dammsugare till sonen. I utbyte skulle vi få hans gamla TV. Vi åt mat tillsammans med kidsen och sen bjöd Emil på gott kaffe från sin nya lyxbryggare. Fantastiskt gott kaffe. Klockan sex i kväll skulle den sista aktiviteten ske på nolleperioden. Implementeringen med "finsittning" på universitetet. Kostym, slips o finklänning på programmet. Vi stannade ett par timmar och fick med oss hem embalaget till sonens 37 tums TV som fortfarande stod kvar i korridoren. Den gigantiska papplådan är numera nedmonterad i vår återvinningscontainer. Min axel är fortfarande öm men mår bättre efter vila. Får se när det går att svinga igen.

Jaha, här sitter jag vid datorn. Jag borde befinna mig ungefär vid sjätte hålet på Sågarbacksslingan. Men icke så! I onsdags började det hela med ett lätt nackspärr på höger sida. I torsdags hade det övergått till ont i nyckelben, axel och skulderblad på höger sida. Igår kväll när jag provade att svinga gjorde det så ont så det inte blev mycket till sving. Trots inflammationshämmande medicin så var jag tvungen att stanna hemma idag. Sånt är livet. Jag har dock en man som åkte iväg klockan kvart i sju i morse för att tävla. Jag var uppe och önskade honom lycka till. Herrarna går två varv på Sågarbacken och två varv på Kiladalen. Sammanlagt 36 hål. Damerna går ett varv på vardera bana, 18 hål. Det hela är nog klart bortåt klockan fem. Jag ska ta en promenad till golfbanan då och vara med på avslutningen med prisutdelning. På måndag får det bli ett telefonsamtal till sjukgymnasten. Jag vill inte att golfsäsongen ska vara över redan. Vad ska jag då roa mig med idag? Jag har flera bra böcker att läsa och ett skönt uterum. Jag ska också hälsa på mina grabbar på landet - Oskar och Ragge. Den ena är en korthårscollie och den andra en strävhårig tax. Dom bor hos min syster och svåger. Jag kan nog tigga till mig lite lunch också. Sen är det dax att gå till golfbanan, en promenad på ca tjugo minuter.
Jag bläddrade bland mina bilder i datorn och hittade en fin bild på Clara. Den är från september förra året när hon, pojkvännen och Emil var på Heron City och kollade film. Visst är dom söta!


Clara i mitten, Pellen till vänster och Emil till höger

I går kväll var min man och några kompisar till honom iväg på fiskafänge. Inte vilket som helst - det var kräftfiske som gällde. För egen del är jag inte det minsta intresserad av kräftor, vare sig att fiska eller att äta. Jag tycker att dom är läskiga med sina hårda klor och vassa stjärtar. I min enfald så trodde jag att jag inte på något sätt skulle bli inblandad i det hela. Ack vad jag bedrog mig. Strax före klockan tolv igår kväll kom Hans hem med ett brett flin i ansiktet och en hink full med kräftor. Det rasslade och lät om 40 stycken signalkräftor. Jaha, det var ju trevligt för honom. Så säger han "Lotta, jag åker till Willys och köper grovt salt och dillkronor i morgonbitti innan jag åker till jobbet så får du koka dom här. Du tar 4 liter vatten, 2 dl grovt salt, dillkronorna och två sockerbitar. Vattnet ska först koka upp sen lägger du i fem kräftor i taget, dom största först, låter allt koka upp, fyller på med fem nya. När alla kräftor är i så låter du dom koka i tio minuter, sen är det klart". Jag kan tala om att jag slutade att lyssna efter han sagt "så får du koka dom här". Jag började genast fundera över hur jag skulle få ner fem i taget från hinken till grytan och desssutom i storleksordning utan att bli skadad. Man kan ju bara tänka sig vilka skador dessa hemska skaldjur kan tillfoga en. Jag kom så småningom fram till att det bästa nog var att hälla ut alla i diskhon och därifrån plocka ut fem åt gången i en plastbunke med en stor grilltång. Sen ta ett raskt språng från diskhon till spisen och plums ner i grytan Jag rös, dock inte av välbehag! Trött som jag var så tänkte jag att det ordnar sig nog. Hans fick lov att bära ut hinken med kräftorna i garaget - jag hade ingen lust att bli anfallen av 40 arga kräftor på natten. Klockan sju i morse hörde jag Hans skutta upp ur sängen. I vanliga fall skuttar Hans inte upp ur sängen han är otroligt morgontrött. Efter en stund åkte han iväg för att köpa dillkronor och grovt salt. Jag gick upp och satte på kaffe - starkt sådant. Den mentala uppladdningen började. Väl hemkommen hämtade Hans in "grabbarna". En del hade riktigt stora klor. Han hällde ut dom i diskhon. Usch - nu såg dom ännu läskigare ut. Jag tog upp en liten för att träna (Hans har aldrig sett någon ta upp en kräfta så snabbt) och den blev hur arg som helst. Viftade med sina klor och slog ursinnigt med stjärten. Hjälp!!! Ja, jag skrek högt med hjälp av min ljuva sopranstämma!!! Vi hjälptes åt att sätta grytan på spisen och koka upp vatten. Hans hann se när de första åkte ner i grytan innan han åkte till jobbet. Jag vet inte om det säger något om ens personlighet att man klarar av att hälla ner något levande i kokande vatten. Jag tänker inte utforska det heller. Det kändes ganska skönt när alla 40 hade antagit en vacker röd färg och dill-lukten spred sig i hela huset. Men äta dom det får Hans göra själv!


Två tjog kräftor i hink


På rymmen


Kolla på mig


Säg hej till "publiken"  (en ovanligt morgonpigg man♥)


Rassel i diskhon


Färdigt


KRÄFTOR  -  NEJ TACK!

Ingen golf den här tisdagen heller. Det får bli att vila sig i form till helgen. Möjligtvis lite golf på fredag kväll. Så kan det bli ganska ofta när det gäller mig. Mycket snack och lite verkstad. När det gäller golf. Jag äger i alla fall ett visst mått av självinsikt. Det är jag stolt över! Dessutom regnar det för fullt. För tillfället fördjupar jag mig i Annika Sörenstams golfbok. Trevlig och nyttig läsning. Jag har också köpt en populärversion av golfregelboken. Inplastad för att tåla det sämsta tänkbara golfvädret. Den är så otroligt pedagiskt upplagd så att den är på snudd rolig att bläddra och läsa i.
Har fått lite info från Phaddern och Nollan om vad som försigår i Linköping. Är man uppkäftig som Nollan så får man bära Jumboskylten till på fredag =(


Världens "bästa" Annika


Redan "tummad" i högra hörnet


Klart som korvspad


Emil med Jumboskylten

Jag lyckades göra tre "tiltade" utslag med drivern på första hålet på Kiladalsslingan igår! Begreppet tilt i golfen är alldeles nytt - jag har just skapat det. Detta på grund av att jag aldrig har sett någon göra ett liknande slag som jag lyckades göra TRE gånger. Man gör enligt följande: Stig upp klockan nio en lördagsmorgon. Ät havregrynsgröt och en fullkornssmörgås. Lite kaffe på det. Titta samtidigt på TV. Gärna sport, helst golf. Packa ner en banan i golfbagen och åk iväg. Väl framme fyller du din vattenflaska, tar ett scorekort och rasslar iväg till första tee. På med handsken, fram med pegen och en lite sämre boll eftersom du ska över Nilen. Värm för all del inte upp på något sätt. Vänta tills mannen har slagit ut - ett perfekt slag och stega fram till damtee. Ner med pegen, på med dåliga bollen och gör en hastig provsving. Gärna en snabbvariant. Blicka ner mot ån. Ställ upp, andas lite lätt, gärna högt upp i övre luftvägarna, spänn kroppen och dräm till. Där satt den - tre gånger i rad. Rätt upp till höger, ca 10 meter. Inte kul. Då trädde coachen in. "Lotta - ta bafflern, gör en LUGN provsving, andas och slå". Det gick bättre. Jag är så tacksam att vi inte hade så många spelare i kö efter oss. Bara Hans chef med son! Efter första hålet gick allt bättre. Utan uppvärmning tar det ca tre hål innan svingen sitter. Det mentala tar ungefär lika lång tid att få med sig. Både Hans och jag spelade hyfsat bra golf under rundan. Närspelet gick bäst för mig. I slutet fungerade allt spel bra. På tisdag kväll ska jag försöka vara med på damgolfen. Det kan vara bra träning inför kommande helgs KM. Snart ska Hans ut på matchspel mot klubbens bästa spelare Peter. Skotten står fortfarande kvar hemma hos oss. Det är några matcher kvar innan han får veta om han får fira jul med oss i år igen!

Nu är det verkligen hög tid att träna inför klubbmästerskapet nästa helg. Vädret i dag såg inte lovande ut - både blixt och dunder med efterföljande skyfall. När Hans och jag kom till golfbanan klockan sex sken solen och det var vindstilla. På snudd för varmt. Vi bestämde oss för att ta "lilla banan" idag och "stora banan" imorgon. Det var lite folk i farten och spelet gick snabbt. Jag var ringrostig och det gjorde ont överallt när jag spelade dom första tre hålen. Sen släppte det och allt kändes bra igen. Visst märks det att jag inte har spelat så mycket på ett tag men det är ok för min del. Jag fick ihop 16 poäng och Hans 18 poäng. Det finaste slaget av alla var en långputt jag gjorde på sjunde hålet. Jag tog ut linjen och verkligen koncentrerade mig och det gav resultat. På hålet innan var jag framme på tre slag och behövde tre puttar för att håla ut. Hans hade tre extra slag på nio hål och jag femton. Han hade flera par och birdisar. Ett av mina inspel med pitchen tog i flaggan med en klonk och landade strax bredvid koppen. Det kändes kul. På KM nästa helg kan det gå hur som helst. Vi damer som är anmälda är ganska jämna. Dom flesta har dock bättre kondition än jag har. Jag ska se till att ha en kul dag och försöka att inte komma sist. Hittills har jag inte gjort det i någon tävling så det kanske är dags.

Min faster Maria blev 91 år. Sitter nu vid datorn och ska försöka utforma en fin begravning åt henne. Allt går att ordna via nätet nu för tiden. Själva begravningen ska vi ha fredagen den 19 september i Falun.  Min syster får ordna allt praktiskt per telefon och jag fick detta till min uppgift. Det blev en bra arbetsfördelning. Maria hade inga egna barn och vi är dom närmaste släktingarna. Dom senaste 10 åren träffades vi inte så ofta. Förr om åren kom hon alltid resandes från Falun och bodde hos min syster över sommaren och ibland även över julen. Hon älskade både barn och djur och det fanns det gott om hos min syster. Däremot pratade vi i telefon då och då. Våra telefonsamtal var både roliga och krävande. För det mesta ringde Maria och vi brukade prata ungefär 30- 40 minuter. Maria hörde lite dåligt men ville inte kännas vid det. Således fick jag skrika och artikulera väl i en halvtimme varje gång. Trots det var det inte alltid hon uppfattade vad jag sa - det märktes på svaren jag fick. Det viktigaste var ändå att hon fick berätta vad hon gjort sen vi sist pratades vid. Det var gymnastik med pensionärerna, dans vid Säterdalen, en bussresa till någon sevärdhet i Sverige. På våren stakade hon sig alltid igen hela sommarens program från pensionärsföreningen  för mig i telefon. Det tog en stund. Förra året när hon fyllde 90 år var min syster och jag och gratulerade henne. Stundtals kände hon igen oss. Hon fick ett vackert halssmycke av oss som hon genast tyckte om. Det fick samsas med larmet hon hade om halsen. När jag tänker på Maria så är det bara ljusa minnen jag har. Nu ska jag gå in på Fonus hemsida och beställa en vacker kista och skapa en fin annons åt henne. Högst upp på annonsen får det bli en katt.

UPPDATERING 14:00
Har varit och ätit lunch med min gamla far. Vi pratade om hans syster Maria som har gått bort. Av en slump kom vi in på hur vi vill att våra egna begravningar ska se ut. Kanske en något konstig lunchkonversation. Men en sak är säker och det är att vi människor vet att vi ska dö men vi vet inte när. Vi började att fundera över vad vi ville ha för symbol på våra dödsannonser. Pappa ville naturligtvis ha en motorcykel och jag en golfspelare. Sen var det dags för musiken. Det var här det började spåra ur. Pappa ville ha "Sånt är livet" med Anita Lindblom och jag ville ha "Should I Stay or Should I Go" med The Clash. Sen blev det bara värre. Det är skönt  att kunna prata lite avslappnat om döden med sin far som är 87 år. Vi hann aldrig till om och vilken vers vi ville ha i våra annonser. Det får vi ta nästa gång vi träffas.

Ingen tjutande elgitarr, ingen hojtande son "mamma sätter du på kaffe till oss", ingen disk och tvätt kvar i det tomma rummet på övervåningen. Ingen rosa tjej att diskutera mode,smink och datorer med som rätt som det är nyser så man får ta betäckning. Ingenting....fantastiskt härligt....ett tag i alla fall.... tror jag...Hade ett kort telefonsamtal med sonen i Linköping tidigare i eftermiddags. "Har du ätit"? "Ja mamma". "Har du sovit gott"? "Sådär mamma". "Vad ska du göra ikväll"? "Vi ska träffas utanför HG och kanske grilla, men först ska jag med Clara o Pellen till Einar". "Mamma jag har köpt en 37 tums platt-tv". "Jaha då behöver du inte sätta upp någon tavla på väggen i rummet". Storasyster är fadder i år. Hon suckade och stönade när hon blev varse att det var 70 nollor att ta hand om. Visserligen inte själv. Jag är nöjd om hon tar hand om en nolla =) Hoppas att dom får kul ikväll och att Emil orkar upp på föreläsningen i DISKRET MATEMATIK imorgon bitti!
I morgon kväll ska jag på damgolfen om det inte regnar för mycket. Behöver spela en del innan KM den 30 augusti. Det är inte så många damer anmälda, har för mig att det var 7 stycken när jag kollade i går. Det brukar komma till några fler. Hoppas det.
Nu ska jag titta på en film och tröstäta lite dumlekolor. Saknar mina barn efter sommarlovet.


Faddern ♥ och Nollan ♥

Mycket riktigt - när vi stod (Clara och Hans) och värmde upp på driving rangen slog regnet till. Inte något fint strilande sommarregn utan världens skyfall. Vi hann inte ens in under bollhusets  tak innan vi var genomsura. Dessutom slog regnet rakt in i bollhuset. Översvämningen var ett faktum. Vi stod som (Clara och jag) två livrädda råttor tryckta mot väggen i bollhuset för att försöka undkomma allt vatten. På plattorna på marken framför bollhuset stod det ca 5 cm högt vatten. Den enda av oss som inte verkade besvärad av väderförhållandena var Hans. Jag tänkte redan på hur tungt det skulle bli att slå om vi skulle kunna gå ut och spela. När jag blickade ut på banan såg jag en hel del vattensamlingar. Så kom Peter (klubbens bästa spelare och min extrapro) och sa att det här regnet kommer inte att rinna undan idag. Marken är redan mättad av vatten. Min lust att spela var nu så gott som obefintlig. En hastig blick på Clara gav en indikation på att hon kände ungefär likadant. Det var bara Hans och Peter som inte fattade någonting. Efter ca 10 minuter avtog regnandet något och Hans tyckte att vi kunde fortsätta att slå lite på driving rangen. Clara och jag lommade efter honom bort till mattorna i regnet. Ingen av oss gjorde en ansats till att ta fram en klubba. Först då insåg han att något var fel. Va, vill ni inte spela? Nä - det vill vi inte - vi vill åka hem. Peter som just kom fram till oss såg sin chans och föreslog att han och Hans skulle spela istället. Clara och jag såg också vår chans och svarade i Hans ställe att det var en jättebra idé. Det var bara för Hans att packa in våra bagar i bilen och köra hem oss (en resa på 3 minuter) och åka tillbaka och ge sig ut på en runda med Peter. Det är sånt som kallas för en vinna/vinna situation. Väl hemkomna satte vi på lite gott Zoega kaffe och tittade på golf på TV. Trean visar ju SAS Masters -  både idag och imorgon! Kan man inte spela själv så är det näst bästa att titta på när andra spelar! Som en god hustru har jag spelat in golfen så Hans kan titta ikväll.

Än en gång hade vi (Hans och jag) tur med vädret. Sol och skugga om vartannat och lite blåsigt. Kroppen i ganska gott skick. Det var förutsättningarna när jag slog ut på Östra banan på Nyköpings GK igår klockan 11:08. Dock var banan bitvis väldigt blöt. Inga gratismeter med andra ord. Första utslaget vid shoppen kan vara lite läskigt om det är mycket folk i farten. Turligt nog så var det inte det. Jag fick på en bra träff och fick mina två poäng på det hålet och på nästa. På tredje hålet lyckades jag skrapa ihop tre poäng. Därmed hade jag en solklar ledning över Hans efter tre hål med ett poäng. Sen var det slut på det roliga. Hål fyra gav inga poäng. Däremot fick Hans tre poäng där. De första nio hålen slutade till fördel för Hans med ynka två poäng. Han fick 18 poäng och jag 16. Tilläggas bör kanske att Hans hade 6 extra slag på de första nio hålen och jag hade 18 slag. Som vanligt är det ju arton hål som räknas och räknar man så - så vann Hans med några få poäng. Han spelade precis på sitt handicap och jag något sämre än mitt. Hans hade sammanlagt 13 extraslag och jag hade 37. Dock hamnade jag inom buffertzonen för att inte höjas. Jag har fortfarande 35 i handicap. Det svåraste hålet (13) som har index 1 var fantastiskt vackert. Det var 304 meter långt för mig. Gott om fairwaybunkrar och en vacker damm strax innan greenen till vänster. Samtidigt sluttade allt ner mot dammen. Eftersom det var första gången jag spelade där så förstod jag inte hur svårt det egentligen var. Dock höll jag mig på högra kanten hela tiden. Min nya chipper skötte sig dessutom bra. Jag gick därifrån med tre poäng. Bara två slag över par alltså! Det var bara vid ett tillfälle igår som jag blev riktigt stressad. Känsliga personer typ min storasyster kan hoppa över detta! Det var vid kiosken efter hål nio när vi skulle äta en smörgås och dricka kaffe. Jisses vad getingar det fanns där. Alla ville sitta på min smörgås som bestod av grovt rågbröd med stekt ägg och falukorv.  Det hela slutade med att jag fick jogga fram och tillbaka i sicksack och ta en tugga i farten. Hela tiden med 10-15 getingar efter mig och min smörgås. Naturligtvis kan något sådant inte sluta riktigt lyckligt. I ett sista desperat försök att bli av med en geting som landat på min hand försökte jag vifta iväg den - med en full kaffemugg i handen...Just det, det gick inte så bra. Jag blev i alla fall inte stucken och fick i mig mackan. Här kan U-K börja läsa igen! Det var nog årets snabbaste fikarast på golfbanan, både tidsmässigt och rörelsemässigt. Den längsta har jag nog också gjort - den på Gripsholmsbanan på vår bröllopsdag när det var 40 grader varmt och vindstilla. Åter till Östra banan Som vanligt tappade jag energi efter ungefär 10 hål. Med hjälp av min coach kämpade jag på ändå. När jag blir så där sjukt trött så känns det som jag är på väg till min egen avrättning. Tyvärr är det nog något jag får leva med. Det går att spela bra golf ändå men det kräver en sjujävla vilja - hela tiden. Nu är det ju tur att jag tycker att det är så himla kul med golf annars hade jag aldrig hållit på med det. I längden tror jag att jag så småningom kommer att klara en 18-håls runda och vara fokuserad hela tiden. Ju bättre teknik jag får dessto mindre energi behöver jag göra av med vi varje slag. Så det så! På det sista hålet lyckades jag återigen få tre poäng. Det var ett par tre hål på 140 meter. Hela rundan inklusive getingfika tog 4 timmar. Om jag gör en snabb jämförelse med hur jag spelade i början på säsongen mot nu så har det hänt väldigt mycket. Både utslag, fariwayslag, inspel och puttning går mycket bättre. Det hänger mest på konditionen nu. Att jag ska kunna sänka mig alltså!

Är just hemkommen från en 18-hålsrunda på hemmabanan. Vi hann precis innanför dörren hemma när regnet formligen brakade loss. Hans spelade på sitt handicap och jag något över mitt. På Sågarbacken blev det oavgjort , 18 poäng var. Kiladalsslingan vann således Hans. Jag hann träna lite extra med min nya chipper eftersom det var ganska lite folk på banan. Vi börjar komma riktigt bra överens. Om jag hade spelat lika bra i lördags som jag gjorde idag så hade jag kommit tvåa på tävlingen. Skillnaden var att idag gav jag inte upp när det gick lite dåligt. Jag hade ju min favoritcoach♥ med mig. Jag har lärt mig lite till nästa tävling som är Klubbmästerskapet den 30 augusti. Då gäller det att spela varje slag för sig och fousera på det. Inte tänka för långt framåt och definitivt inte bakåt på vad som hänt. Ännu så länge känns det viktigast att tävla mot mig själv. Att utvecklas och bli bättre. Mina slag har absolut blivit bättre, men jag är fortfarande väldigt ojämn i mitt spel. Jag har inte släppt mitt mål att komma ner i handicap runt 30 i år och så småningom ner till 25. Det får ta lite tid. Med tanke på att jag kan hålla på med golfen i ca 30 år till så har jag ju lite tid på mig. I morgon är det vilodag och på onsdag blir det spel på Nyköpings GK, Östra banan. Jag har aldrig spelat där så det ska bli kul. Sen blir det nog golf på lördag också. Nu ska jag jaga på sonen så att han börjar packa lite prylar han ska ha med sig till Linköping. Han har dessutom en hel del att rensa ut och slänga - både kläder och prylar!

Gårdagens tävling gick bra - ända fram till hål 14 - fjärde slaget. Då slog jag rätt ut i skogen. Efter det tog "orken" slut. Det var kul så länge det varade. Min flagga satte jag ner på hål 16 bredvid en stor enbuske. Det räckte till en elfte plats (av 15) i damtävlingen. Nästan alla damer hann till hål sexton innan slagen tog slut. Det kom en liten regnskur annars var det uppehåll under de 5 timmar vi var ute på banan. Mitt sällskap i bollen var perfekt. En ung tjej på 24 år och en lite äldre på 65 år. En ganska ny och en erfaren och så jag mitt emellan. Vi hade jättekul tillsammans. Mina medspelare kom sexa och sjua.
På kvällen var det middag med prisutdelning i Blå hallen på golfklubben. Huvudrätten bestod av grillat vildsvin. Prisutdelningen (som förättades av Hans) tog tid då i princip alla fick ett pris. Det var jubileumstävling för Kiladalsslingan som funnits i fem år nu. Själv valde jag en förpackning med tolv golfbollar för damer.
Hur gick det för Hans då som både höll i tävlingen och skulle spela själv? Han var en av dom två som hade slag kvar efter arton hål och han kom tvåa. Desstom vann hann tävlingen om närmast hål på hål ett. Snyggt jobbat!
Nu ska jag skaka liv i Clara och kolla om vi ska ut på en liten golfrunda på Sågarbacken.

Ska strax bege mig till golfklubben. Har starttid 09.34 och behöver mjuka upp kroppen lite innan det är dags för första utslaget. På hål ett och åtta är det tävling om vem som kommer närmast flagg. På hål sex vem som slår längsta drivern. Damer och herrar för sig. Längsta drivern kan jag glömma om inte ett under inträffar. Närmst hål är inte omöjligt. Jag känner mig ovanligt avslappnad inför dagen tävling. Har ätit en stor tallrik havregrynsgröt och en fullkornsmacka. Jag har med mig två bananer, en smothie och en smörgås. Det ska nog räcka under de ca 5 timmar som rundan tar idag. Regnbyxorna är redan på. Dom är tunna och sköna och passar bra även om det inte regnar. Hans försvann redan halvåtta då han har hand om en hel del praktiska saker runt tävlingen förutom att han själv ska tävla. Önska mig lycka till - jag ska ha en trevlig dag idag och försöka spela riktigt bra golf. Nästa vecka är det semester med spel på Nyköpings GK och Jönåkers GK. Hörs imorgon!

Dom "vackra" orden fick jag höra för ca 2 timmar sedan. Av min egen storasyster. Och dessutom på grund av en väldigt liten varelse - nämligen en liten geting. Det är så himla kul att min syster, den stora djurälskaren som har pussat både vargar och andra djur är fruktansvärt rädd för getingar. Gissa om jag utnyttjar det! Vi hade precis varit och handlat mat åt pappa och skulle lägga in kassarna i bilen. Plötsligt hör jag min syster bakom mig, "skynda dig, akta dig, den flyger snart in i bilen". Mina rörelser blev extra långsamma. Så utbrister hon ganska högt "flytta på dig för helvete". För en utomstående inom hörhåll  måste det ha låtit väldigt ohyfsat. Bara jag visste ju att anledningen var en liten geting. Nöjd med att ha skrämt henne flyttade jag mig och hon slängde raskt igen bildörren. Min syster är inte långsint och det är ju bra, hon har nog redan glömt att jag var lite elak mot henne idag.
Nu väntar driving rangen och en hink bollar. Det skrämmer mig!


Min storasyster och en söt varg

Idag på eftermiddagen åkte Emil, Hans och jag till Linköping så att den blivande Systemvetaren skulle få nyckeln till sitt studentrum. Det var få studenter i farten så det gick snabbt. Rummet var rent och fräscht, likaså det gemensamma köket. En fin tvättstuga fanns på innergården. Varken Emil eller Hans var så värst intresserade av att kolla in den. Jag tyckte att det kunde vara bra att visa hur en tvättmaskin ska skötas. I tvättstugan fanns tre stora tvättmaskiner, två torktumlare, ett torkrum och en mangel. Allt såg ut att vara i bästa skick. Så var det bara att lära sonen hur han skulle tvätta.......Den ömma modern sade" i med tvätten men kolla först så att det inte ligger något av värde i byxfickorna. Det mesta kan du tvätta i 40 grader. Kolla gärna etiketten i kläderna om du är osäker". Så riktade jag blicken mot fronten på tvättmaskinen och hittade snabbt alla knappar. Jag fortsatte min undervisning, "där trycker du för 40 grader och där startar du maskinen". Sen fick jag problem. Min blick for snabbt över hela maskinen - var hade dom gömt tvätt- och sköljmedelsfacket? Det fanns ingenstans. Jag tittade till och med bakom maskinen. Nu vaknade även Hans till lite och drog och tryckte lite här och där. Till sist i ren frustration tryckte jag in 40 grader och startade maskinen. Hjälp, den gick inte att stanna. Hans tog några raska steg fram till väggen bakom maskinen och vred av en stor strömbrytare. Min blick följde hans rörelser. Bredvid strömbrytaren satt ett anslag i A4-format. Vad stod det på den då? Jo, att man INTE kunde fylla på tvätt/sköljmedel för det fanns redan i maskinen.  Miljövänligt sådant. Automatisk dosering.Torktumlaren får han själv lista ut hur han ska använda, det räcker att "tappa ansiktet" en gång!

I går efter jobbet var Emil och jag på konditori Princess och fikade. Han bjöd. Det lär dröja innan vi fikar där igen. Det är bara nio dagar kvar innan han flyttar. Jag passade på att be och få ta ett foto av honom med min mobilkamera. Han blev så förvånad så han sa "ja". Sen frågade jag om jag fick lägga ut den på min blogg, han sa "ja". Han är ju lugnt medveten om att hans bekantskapskrets inte läser min blogg.


Emil på Konditori Princess i motljus med en gul ros i  vas i förgrunden

Just nu känns det som jag aldrig har spelat golf förut. Till lördagens tävling är vi 15 damer anmälda. Vi kommer att spela tre i varje boll och börja på "lilla banan". Hoppas bara att vi inte regnar bort - risken finns. På kvällen blir det i alla fall fest på klubben - inomhus. Jag ämnar ha roligt både på dagens tävling och på kvällens middag. Rapport kommer på söndagen.
Uppdatering 22:15 Har just kollat startlistan för lördagens tävling. Jag har starttid 09:34 och ska spela med två för mig obekanta damer. En från Huvudstadens GK (ligger i Stockholmstrakten) och en från min egen klubb. Båda har något lägre (läs bättre) handicap än vad jag har. Skönt då behöver jag inte "bevisa" något ute på banan =)

I förrförra inlägget skrev jag visst att jag har kommit fram till att det är bättre att spela golf i regn än i ökenhetta. Då menade jag inte vilket regn som helst. Idag på eftermiddagen skulle Hans, jag och några till egentligen ha spelat golf på Jönåkers GK. Det blir inget av med det. Hur bra regnkläder och regnhandskar jag än har så ställer vi in eftermiddagens övningar. Dock vet jag EN person som nog skulle kunna tänka sig att spela ändå och som ännu inte har gett upp hoppet om en trevlig golfrunda idag. Han heter Hans och råkar vara min man! För honom finns det inte många tillfällen då han kastar in handsken och avstår en runda. För min del så handlar golfen inte bara om själva spelet. Jag vill förutom det också ha skapligt väder och själv vara i någorlunda skick när jag ger mig ut på banan. Sen jag började arbeta för två och en halv vecka sedan har det inte blivit så mycket golf. Andra saker har kommit före. Först och främst jobbet. Sen har det varit en hel del pyssel inför sonens flytt till Linköping. Det känns både kul och lite mindre kul att han ska flytta. Jag tror nog att det kommer att bli ganska skönt att bara vara Hans och jag framöver. Förmodligen är det trevligt om barnen kommer och hälsar på ibland. Emil har kvar ett rum här hemma tills vidare. När Clara kommer hem finns det plats för henne också. Det kommer alltid att finnas plats för barn och pojk/flickvänner. Så småningom (jag hoppas att det dröjer länge) för barnbarn också. Nu ska jag gå en trappa ner och träna puttning. På vardagsrumsmattan med en "specialkopp". Det funkar riktigt bra. Lördagens tävling närmar sig och jag har inte tränat någonting. Antingen är det bra eller så är det dåligt. På den nivå jag befinner mig spelar det nog inte så stor roll (det kallas självbedrägeri). Vi hörs!

Orkar bara inte åka iväg och spela golf i den här tryckande tropiska värmen. Hans får spela själv idag. Får se hur det är ikväll. Ämnar hälsa på min far istället och förära honom en bordsfläkt.


Uppdatering klockan 17:57
Nu har det regnat sedan tidig eftermiddag. Vi har nyss avnjutit en fantastisk måltid bestående av grillat vildsvin med lättbrynt färskpotatis och lite örtsmör. På det fick vi äppelpaj med vaniljsås och kaffe. Hans och Clara har överträffat sig själva i matlagningens ädla konst. Emil trodde nog inte att det var sant när han kom hem från jobbet halvfem och det fanns äppelpaj till dessert. Nu är det mesta uppätet och vi alla är mätta och belåtna. Golf? Vad är det??
ps. Pappa blev jätteglad för fläkten  (Clara!) - han hade 28 grader i lägenheten ds.