På söndag gäller det. Då är det dags för en trevlig arbetskamrat till mig att börja den långa och mödosamma vandringen att lära sig spela golf. Först och främst gäller det att få det Gröna kortet. Praktiska prov och ett teoretiskt prov. Eftersom "hon" är en klok kvinna så kommer hon i alla fall att klara teorin bra - det är jag övertygad om. Vad gäller det praktiska så har jag faktiskt inte en aning om hur det kommer att gå. Jag gissar dock att hon klarar det med. En handske är inhandlad, det har hon i förtroende berättat. Hoppas nu att vädret blir lite trevligt också, det underlättar alltid. Jag ser fram emot morgonfikat på jobbet på måndag. Tänk att få prata golf en stund. Människan har dessutom en bra grundkondition. Det fick jag känna på idag. Vi tog oss nämligen en friskvårdsstund efter lunchen och var ute och gick i ca 40 minuter. Vi är båda långa och tar ganska rejäla kliv. Vid ett flertal tillfällen under promenaden försökte jag  börja "hemfärden". Fick då genast ett skarpt ögonkast och var tvungen att störta vidare rakt fram. Efter vad som kändes som en halv mara bestämde sig damen äntligen för att styra kosan tillbaka till jobbet. Hon hade missat ca 3 chanser innan. Väl framme vid jobbet igen så orkade jag inte gå runt byggnaden och in på framsidan utan krävde att vi skulle slinka in via varuintaget på baksidan av huset.  Först då frågade hon "men Lotta är du trött"? Trött, jag orkade nästan inte ta ett steg till. Väl på mitt rum igen segnade jag ner på min skrivbordsstol och svettades floder. Eftersvettningen ska vi inte tala om. I vanliga fall fryser jag jämt. För en gångs skull var det skönt att ha ett ganska stillasittande arbete. Lycka till på söndag!

Trackback-URL för detta inlägg: