Jakt är något som konkurerar med golfen för min man. Nu är de så att han har lyckats fixa trofeér när det gäller både ock. Två år i rad, 2006 och 2007 blev han matchvinnare på vår golfklubb (mycket prestigefylld tävling). Samma år blev han också vinnare bland sina golfande arbetskamrater i länet i en lika prestigefylld (tror jag) golftävling. Det innebär att vi i vardagsrummet har två golftrofeér (vandringspriser). Jag är ganska trött på den skotske golfgubben som står snett bakom makens fåtölj. Å andra sidan missunnar jag honom inte att vinna för tredje året i rad. Gubben (trofeén) var ganska gullig i julas efter att jag satt på honom en tomteluva. Den fick han behålla på tills vi avjulade huset. Jobbtrofeén står högst uppe i en bokylla, den är jätteful. Den trodde jag att jag skulle slippa se mer när mannen åkte på tävlingen i maj förra året. Icke sa nicke, det första jag såg när han kom hem och klev ur bilen var just trofeén. Straxt efter kom han själv  ut och såg glad ut. Det var bara att glatt sätta tillbaka priset på sin invanda plats i bokhyllan. Den dammfria ovalen där den stått var fortfarande intakt. I vårt vardagsrum har vi numera också två jakttrofeér. Det är horn och skallar efter två mufflonfår som fanns i en stor hjord någonstans i Sverige. Köttet är gott och lätt att laga till. Passar utmärkt att äta höst och vår när det är lite kyligt och man kommer hem efter en golfrunda.


A scotsman


A swede


Horn från ett stort mufflonfår


Horn från ett inte lika stort mufflonfår


Resterna av två uppätna mufflonfår