Jag har tydligen en viss förkärlek för att associera händelser på golfbanan till filmtitlar. Speciellt lite äldre sådana. Hm, vad kan det månne bero på? Vad har då golf för beröringspunkter med en kapplöpningsbana? En del skulle jag vilja påstå. I alla fall vid dom rätta förhållandena. Sommar, sol, inte för varmt och helg. Många igång på banan samtidigt. Oturligt en treboll med herrar precis i hasorna. Förmodligen singelhandikappare allihopa. I vår boll är vi två, Hans och jag. Ingen idé att "släppa igenom", då får vi vänta hela tiden istället. Jag får galoppera som en galning mellan mina slag, så är det när man hinner slå många slag på ett hål. Hans däremot hinner inte slå så många. Får jag mer valuta för pengarna på så sätt? Ja, kanske. Nu är jag ingen vän av slögång på golfbanan, jag tycker att man ska hålla ett relativt högt tempo. Att jag hann fotografera häromdagen under rundan hör till ovanligheterna. Men, ibland blir det på gränsen till stressigt och det gillar jag inte. Släpper man förbi några så dyker det genast upp andra och så länge man hinner hålla undan så behöver man inte släppa igenom någon. Nu inträffar detta inte så ofta på min hemmabana, men det händer. Lite kvinnligt är det nog också att vara till lags och inte ta för mycket plats. Alltså, så länge jag inte stoppar upp spelet för bollen bakom så är det lugnt. Sen att jag då och då får lov att galoppera som ett stressat arabiskt fullblod, det får jag ta. Kanske ett sätt att snabbare börja slå längre slag, vad vet jag.


Utsikt från 9:e hålets tee på Kiladalsslingan. OBS! Greenen ligger på andra sidan ån en bra bit upp i backen.
ps. Clara rätt svar på hur många som slog i ån sist ska vara två ds.

Trackback-URL för detta inlägg: