I kväll var det upptakt på damgolfen på min klubb. Vi var 9 tappra damer som hittade dit. Vi brukar spela olika former av golf när vi träffas. Kvällens variant blev scramble på Sågarbacken. I min boll blev vi fyra stycken och slog ut först. Scramble går till på följande sätt: alla i laget slår ut - laget väljer den bästa bollen (den som hamnat bäst till) - alla i laget placerar sin boll inom ett scorekorts längd från den platsen och slår sitt nästa slag en efer en -därefter väljer laget den bästa bollen och slår därifrån och så vidare till bollen är i hål. Det innebär att man har fyra chanser att slå ett bra slag om man är fyra i laget. Ett scorekort är ett slags protokoll där man skriver upp hur många slag man får på varje hål. Mina lagkamrater var ett trevligt gäng. Ungefär lika bra i golf som jag är. Det var alltid någon som fick till ett extra bra slag varje gång. Banans par är 32 och vi fick endast 7 slag över det. En jättebra början så här års. Kylan gjorde sig påmind vid sjutiden på kvällen och i alla fall jag började bli stel. Jag frågade en av mina lagkamrater om hon kände sig stel. Ja, men inte av golfen. Däremot hade hon grävt i trädgården några dagar och för första gången fått träningsvärk. Tilläggas bör att nämnda dam blir 85 år i år och har ett jäkla klipp i svingen. Vid åttatiden var vi färdiga och gick in i klubbhuset för att värma oss. Lite längre fram i vår kommer vi att fika utomhus efter våra rundor. Alltid lika trevligt att surra lite efteråt. 
ps. Igår var det herrgolf, mannen var där. Idag var det damgolf, mannen var där. Han försvann före mig och kom hem efter mig. Hann avverka 18 hål på Kiladalsslingan med tre manliga kumpaner från sitt jobb ds.

Trackback-URL för detta inlägg: