399 kronor för ca 30 timmar.

Min tränare är av den intelligentare sorten. Hans IQ ligger på 187.

Att lägga i femmans växel när jag kör bil är en bedrift i sig.

Jag sköter dock mitt lönearbete på halvtid som vanligt men ackompanjerat med lite mer smärta.

En röntgen är inplanerad till nästa vecka, men förmodligen ger det inget. 

Så var det golfen då...

Bara tanken på att utföra något som liknar en golfsving tar emot. Att då praktiskt göra en känns som en omöjlighet. Van som jag är att hitta på alternativa lösningar på saker och ting så har jag en alternativ karriär på lut.

Jag hade EN fin runda i början av juni - nästan den enda jag spelade.

Efter det har det bara varit jämmer och elände - vad gäller min arma lekamen. Det ena har avlöst det andra. Krämpor och besvär kan man väl stå ut med till en viss gräns - MEN JAG HADE JU NÅGOT PÅ G NÄR DET GÄLLDE MITT GOLFSPEL.

Nåväl, några tappra försök till spel blev det under sommarsemestern. Det blev också några dagar i Skåne i oktober, just den helgen när kvicksilvret rusade över 20-graders strecket. Det där fina spelet från i våras var dock som bortblåst.

Vad har hänt efter det då? Jo, de senaste helgerna har jag ägnat mig åt att promenera med Hans när han spelar. Jag fotograferar fåniga får, dryga daggmaskar, t o m min egen skugga och annat som kommer i min väg. Jag fikar, sjunger för fåren, peppar Hans och räddar daggmaskar som befinner sig i Hans tänkta puttlinje. Hans väljer klubba, peggar upp bolllen och i alla fall på de korta hålen, parkerar sin boll snyggt på greenen. Å så fikar han of course. 

Förra helgen dristade jag mig till att ta med min putter och putta lite. Vi hade närmare bestämt puttningstävling. Hans vann med en putt mindre. Vad händer på söndagen då? Jo, jag vaknar med feber!

Min sjukgymnast har i alla fall i princip lovat att den del av kroppen hon hjälper mig med (höger axel och arm), ska vara i fint skick till golfsäsongen 2012.

Resten av kroppen får jag nog försöka fixa till själv.

Sammanfattning:

Dax att plocka peggarna ur håret för i år!

OK, några återfall då och då lär jag  få uppleva.

I går fick jag några väldigt goda råd av min privata coach. Han uppmanade mig att efter ett synnerligen långt fint utslag med drivern, slå två kortare slag till greenen.

I vanliga fall skulle jag som slag nummer två ha slagit ett "sålångtslagjagkan" slag. Om det lyckades, som nummer tre, ett halvslag in på greenen. Den svaga länken här är slag nummer två som ganska ofta hamnar precis i semiruffen/ruffen. Då har jag ju ingen större nytta av att försöka slå långt.

Igår hade jag  efter mitt fina utslag med drivern ca 140 meter kvar till flaggan, och slog två slag med min kära pitching wedge. Jag nådde greenen precis. Med två puttar klarade jag det hålet med fem slag. 

Jag fick verkligen något att fundera över.

Med min "gamla" taktik hade jag som slag nummer två tagit min 25-gradiga hybrid och förmodligen hade bollen hamnat ganska långt till höger just vid det hålet. Därefter hade jag varit tvungen att slå över en bunker. Om jag hade klarat det så hade allt varit väl, men jag hade försatt mig i en situation som jag ännu inte riktigt är bekväm med.

Jag måste sluta tänka att jag ska komma så långt som möjligt vid varje slag och istället titta på hur långt jag har kvar efter mitt utslag och sedan slå med de klubbor jag känner mig bekväm med.

Att golf är roligt beror mycket på att det finns så många steg i spelet. Man slutar aldrig att utveckla sitt spel. Nu har jag kommit så långt så att det är dags att fila på spelstrategin för att kunna komma ner i handicap.

Naturligtvis med hjälp av bästaste coachen och singelspelaren (ja, jag är imponerad) Hans.

Den tycks säga "du har väl inte glömt varför just jag ligger här".

Tingesten jag möts av varje morgon är en golfboll som trängs mitt på köksbordet på ett fat med saltkar, en kapsylöppnare i form av en haj och diverse andra kryddor.

Golfbollen tillhör Hans och han "råkade" göra hole-in-one för några år sedan. Jag tycker nog att det borde vara preskriberat vid det här laget.

Dessutom har han en "golfväst" med en stor fet etta på + en handduk med en etta på. Västen verkar vara okrympbar.

Ja, jag är missunsam när det gäller hole-in-one. Jag önskar att det var jag som hade gjort den. 

Jag tror att jag ska lägga undan bollen och se om Hans märker något, ja det ska jag faktiskt göra.

To be continued...

Vårtouren avgjordes i år på Mölle och S:t Arild. Det var bäst av 4 matcher, en på Mölle och tre på S:t Arild.

Vädret var på vår sida - i princip. På Mölle var det tät dimma de första nio hålen och på S:t Arild var det regn i tre hål en av dagarna. Temperaturen höll sig runt 12 grader på fredagen och lördagen, på söndagen flög den upp till 17 grader. På måndagen var det ca 7 grader när vi gick ut och spelade kl nio.

Som vanligt var det underställ och regn/vindtäta kläder som gällde. Till det mössa och tjocka golfhandskar, utom på söndagen då. Hans hade något lättare klädsel.

Att slå ut i tät dimma och inte se var greenen är eller var bollen landar, är i sig en upplevelse. Det var tur att vi har spelat den banan några gånger tidigare, annars hade det varit i princip en omöjlig uppgift. Ett och annat fore! hördes eka i dimman. Vi var alltså inte ensamma på banan, det fanns några till golfentusiaster ute.

Hans spelade en jämn fin golf, med dimma och utan dimma. Han sänkte sitt handicap till jämna 9.0 på S:t Arild.

Jag spelade också väldigt bra och lyckades sänka mitt handicap från 29.6 till 29.1 på S:t Arild.

Dock har jag lärt mig en sak, nästa vår blir det inget spel på Mölle efter en lång stillasittande vinter. Min kondition räckte knappt till att frakta mig runt den väldigt vackra men ack så kuperade banan.

Att därtill slå en massa golfslag blev för mycket. Turligt nog dök min golfalv upp vid de rätta tillfällena, och vips förflyttades min boll ca 100 meter då och då. Det tackar jag för.

Naturligtvis blev inte den rundan handicapgrundande.

S:t Arild däremot är platt som en pannkaka men ändå svårspelad. Fairways är torra och fina och greenerna snabba.

Till nästa vår ska jag leta fram någon mer platt och fin bana och lyriskt berätta för Hans om vilken otroligt fin kritik just den banan har fått i alla sammanhang. 

He he jag är listig jag, eller? Ett annat alternativ är att försöka röra mig lite mer under vinterhalvåret och träna golf i vår fina inomhushall. 

Va?

Vem som vann?

Jaha, 3-1 till Hans

.. i ren och skär förtvivlan.

Nåväl, ord som fade, draw, hook och slice studsade mellan oss. Jag tyckte nog att jag hade fattat allt Hans sa.

Diskussionen kunde ha slutat lyckligt där om jag inte hade fått för mig att göra en slags sammanfattning inklusive analys av vad och hur man gör kontrollerade respektive ofrivilliga skruvar.

För att göra en lång historia kort så skyller jag allt på Bubba Watson. Varför kan jag göra det då?

06:30 Tjoar på Hans att badrummer är ledigt

07:00 Hantverkare Per anländer (därav delat badrum med mannen)

09:50 Tåget kom inte fram i tid

10:00 Rasslar in på mitt möte ca 45 min försenad med kaffekopp i högsta hugg

10:15 Klarar inte av att prata och flytta på kaffemuggen samtidigt med förödande effekt

13:20 I god tid på stationen för att åka hem med 13:40-tåget

13:40 Jag borde ha insett att det var för bra för att vara sant

13:50 Ny avgångstid 14:10

13:51 Vi fryser och bestämmer oss för att gå in och vänta

14:05 Ny avgångstid 14:20

14:07 Vi går in igen

14:15 Ny avgångstid 14:40

14:16 Vi går in igen

14:30 Ny avångstid 15:30

14:45 Jag köper en bussbiljett med mitt Visakort till Skavsta (mycket positivt ska det visa sig)

15:15 Tvärstopp i trafiken pga en seriekrock precis i slutet av en tunnel (inte allvarligt)

15:30 Inser att vi inte kommer att vara framme vid Skavsta 16:30

17:20 Ser inte Hans och ringer honom. Han väntar vid flygbussterminalen och jag vid ankommandehallen

17:37 Hans drar sitt Visakort och texten "uttag medges inte" visas

17:38 Vi provar mitt kort med samma resultat

17:39 Vi får lov att åka därifrån utan maten och våra muffins

17:40 Har någon länsat vårt konto?

17:41 Vi åker till en bankomat och där visar det sig att saldot är 34:40 (tur att det räckte till bussbiljetten till Skavsta iaf)

17:43 "Någon" erinrar sig att hon glömde att föra över pengar från ett annat konto i veckan som gick

18:03 Hittar endast några kanter

20:00 Vaknar till Let´s Dance

Jag ska minsann sjunga i Konserthuset i huvudstaden.

OK, inte ensam, men i alla fall.

Under dagen är det workshops, dvs hårdträning med proffsiga musiker och gospelsångare.

På kvällen är det konsert.

Om ni inte har något speciellt för er så kom och lyssna!

Jag har svart klänning med en orange scarf eller nåt liknande. Well, det kanske kan bli lite svårt att hitta just mig då alla kommer att se ut ungefär likadant. 

Jag sjunger sopranstämma, håll utkik efter en medelålders dam, 175 cm lång, långt hår som skriker högst av alla.

ps. FÖRLÅT CLARA MEN JAG ORKADE INTE FIXA TILL BILDEN SNYGGT ds.

För en stund sen var jag i köket, och i vardagsrummet var TV:n inställd på MTV (ingen bra golf just nu på ViasatGolf).

Plötsligt hörde jag värsta bra musiken och jazzade in i ze livingroom för att se vilka det var.

Vad får jag se (kollade endast en pytteliten stund), jo, eh, ja jag vet inte riktigt vad jag såg faktiskt.

Dock sänkte jag snabbt blicken, ja i princip blundade jag och slutade att lyssna på texten.

Men jisses vilken bra låt, jag kände hur livsandarna började återvända.

Här är den!

Tänk att det ska gå så bra att hantera golfklubborna i en artificiell miljö.

Det gick så bra att slå så jag nästan blir arg. Bara nästan.

Dessutom ligger hallen i ett köpcentrum med folk som passerar utanför de stora glasfönstrena.

Detta faktum påverkade inte min sving det minsta idag.

När jag tittar på fotot som Hans tog av mig så kan jag knappt tro att det är jag. Jag står helt rätt när jag har slagit mitt slag. Det skulle kunna vara taget ur en golfbok.

Okej, jeans, fleecetröja, gympadojor och flottigt hår kanske går bort, men själva kroppens position är perfekt.

Trettio minuters svingande räckte gott och väl. Det kostar 40 kronor för 30 minuter. Väl värt pengarna.